Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINIATYR min1iaty4r l. mi1(minjatu´r Weste; – – -ty´r Dalin), r. l. m. l. f. ((†) n. Möller (1790), Lindfors (1824)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. mign(i)a-. förr äv. -ur(e))
Etymologi
[jfr dan. o. t. miniatur, eng. miniature; av fr. miniature, av nylat. miniatura, eg.: skrift l. målning med mönja, till lat. miniare, färga med mönja (se MINIERA); då dylika målningar utfördes i mycket litet format (i handskrifter), förändrades ordets betydelse till att avse formatets litenhet (möjl. under påvärkan av lat. minus, mindre (se MINUS))]
1) (i fråga om ä., i sht medeltida bokkonst) illuminerad teckning (t. ex. initialer, figurframställningar, dekorativa slingor o. d.) i en handskrift l. en tryckt bok. Ett psalterium med sköna miniatyrer af Dürer och Cranach d. ä. Snellman Tyskl. 219 (1842). 1466 (trycktes) en tysk (bibel) .. försedd med praktfulla miniatyrer. 2NF 18: 138 (1912).
2) [utvidgad anv. av 2] konst. målning (ofta på elfenben, i medaljonger o. d.) i litet format. Pfeiffer (1837). Arbeten (av Olof Arenius): 1. Yngre man. .. Oval miniatyr i olja. Carlander Miniatyrmål. 4 (1897). De persiska miniatyrernas viktigaste inspirationskälla är den persiska diktkonsten. Munthe IslamK 277 (1929). OoB 1930, s. 89. — jfr ELFENBENS-MINIATYR.
3) konst. om den gren av målarkonsten som ägnar sig åt att framställa målningar i (mycket) litet format; om det sätt att måla som kännetecknar dylikt måleri. Schillerier och Conterfait .. Jungf Mariæ med barnet uti mignature. BoupptSthm 1689, s. 181 a (1688). Miniatyren var .. (under senare hälften av 1600-talet) af stor vigt. Estlander KonstH 423 (1867). När .. (konstakademien) egde goda porträttmålare både i olja och miniatyr. 3SAH 5: 193 (1890). Lindblom Rokokon 119 (1929).
4) i bildl. anv. av 2, om ngt som (i jämförelse med ngt likartat) är av små dimensioner l. är utfört i (starkt) förminskad skala. KKD 5: 229 (1711). Dessa krig (kunna) synas som miniatyrer .. af världshistoriens mera beryktade. Hallström ItBr. 57 (1901). Historiska miniatyrer. Strindberg (1905; boktitel). Miniatyrer af .. ordnar. PT 1912, nr 129 A, s. 1. På skrivbordet .. stod .. en miniatyr i brons av Houdons Voltaire. Siwertz JoDr. 116 (1928). — särsk. [efter fr. en miniature] i uttr. i miniatyr, i (starkt) förminskad skala, i (stark) förminskning. Frese VerldslD 96 (1717, 1726). Et eldsprutande berg i miniatur. Linné Stenr. 55 (c. 1747). Qvartetten är symfonien i miniatyr. Bauck 1Musikl. 2: 133 (1871). Molekylen är inte längre det planetsystem i miniatyr, som (osv.). Hellström Malmros 222 (1931).
Ssgr (i allm. till 4 (slutet)): (2) MINIATYR-ARBETE~020. konst. särsk. konkret. Rudbeck Atl. 3: 138 (1698).
-AVBILDNING~020. NJournD 1858, s. 180.
-BILD.
1) (om ä., i sht medeltida förh.) till 1. Lundin NSthm 346 (1888).
2) konst. till 2. SvLitTidn. 1813, sp. 84.
3) till 4 (slutet). Om kommunen är en miniatyrbild af samhället, så (osv.). 3SAH 14: 202 (1899).
-FORMAT. Ordnar i miniatyrformat. Strindberg Hafsb. 235 (1890).
-FÄRG. särsk. konst. till 2, om målarfärg för målning av miniatyrer. Orrelius (1797).
-GEVÄR. mil. STSD(A) 1934, nr 216, s. 8.
-GOLFBANA~020. Fatab. 1934, s. 294.
(1) -HANDSKRIFT~02, äv. ~20. 2NF 34: Suppl. 823 (1923).
-KONST(EN). särsk. konst. till 2: miniatyrmåleri(et). Lindestolpe Färg. 14 (1720). Den utsökta persiska miniatyrkonsten. Munthe IslamK 16 (1929).
(2) -KONTERFEJARE. (†) = -porträtt-målare. BoupptSthm 1689, s. 161 a (1688).
-MEDALJ. jfr -orden. TjReglArm. 1889, s. 59.
-MODELL. i sht tekn. o. konst. om modell av ngt, utförd i miniatyrformat. Claëson 2: 146 (1857).
-MÅLARE.
1) (om ä., i sht medeltida förh.) till 1: illuminator. 2UB 10: 177 (1906).
2) till 2. Herr Niclas Lafrensen, K. Mignature-Målare. SthmStCal. 1774, s. 53.
-MÅLERI.
1) (om ä., i sht medeltida förh.) till 1. Eichhorn KonstH 106 (1881).
2) till 2. Upmark Lübke 74 (1872).
-MÅLNING.
1) (om ä., i sht medeltida förh.) till 1. SvBrIt. 1: 36 (c. 1700).
2) till 2; äv. konkret. Lindestolpe Färg. 36 (1720). Karlin KultM 58 (1888).
-MÄSSIG.
1) till 2 o. 3: av sådant l. samma (detaljerade, noggranna o. beräknade) utförande som kännetecknar miniatyrmålningar; som är utmärkande för miniatyrmåleriet; äv. bildl. Upmark Lübke 694 (1872). Det miniatyrmässiga, småtäcka, utpenslade i .. (Creutz’) beskrivningar. Castrén Creutz 118 (1917). (Porträtten äro) detaljerade med miniatyrmässig spetsighet. 2SvKulturb. 3—4: 138 (1935).
2) till 4: i litet format, i miniatyr. Ett miniatyrmässigt kontor. AshtonWolfe OndTjusn. 296 (1931).
-ORDEN. ordenstecken i miniatyrformat, avsett att (under vissa förhållanden) bäras i st. f. det ordinarie ordenstecknet. NDA 1863, nr 221, s. 1.
(jfr 2) -PORTRÄTT. JournSvL 1799, s. 117.
(2) -PORTRÄTT-MÅLARE. SthmStCal. 1806, s. 68.
-RIKE. (ofta nedsättande) om (mycket) litet rike. Palmblad Nov. 1: 44 (1840).
(2) -SAMLING. särsk. konkret. Eichhorn Stud. 2: 82 (1872).
-SKULPTUR. Benedictsson Folkl. 140 (1887).
-STAT. (ofta nedsättande) jfr -rike. ASScF 8. 2: 35 (1863, 1867).
-TRÄD. i sht bot. träd av ringa höjd. VetAÅb. 1914, s. 240.
-UPPLAGA~020. äv. bildl., om exemplar i miniatyrformat. Verd. 1888, s. 13. En miniatyrupplaga af en smörgås, en s. k. ”femöring”. GHT 1898, nr 263 B, s. 2.
-VÄRLD. Mikroskopets intressanta miniatyrvärld. Flensburg (o. Collin) 170 (1915).
Avledn.: MINIATYRAKTIG, adj. särsk. till 4. 2NF 17: 1491 (1912).
MINIATYRIST, m.||(ig.).
1) (om ä., i sht medeltida förh.) till 1: miniatyrmålare (se d. o. 1). MeddSlöjdF 1886, s. 29.
2) till 2: miniatyrmålare (se d. o. 2). Eichhorn Stud. 2: 59 (1869, 1872).
MINIATÖR, m.||(ig.). (numera föga br.)

 

Spalt M 1008 band 17, 1944

Webbansvarig