Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MINÖR minö4r l. -nœ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
mil. o. sjömil. person tillhörande krigsmakten som har till uppgift att minera o. utlägga resp. antända minor; mingrävare; förr (mil.) om ingenjörsoldat som var särskilt utbildad i sprängteknik o. för minstrid; numera bl. (sjömil.) om person tillhörande kustartilleriet som är särskilt utbildad för minstrid; förr äv. i fråga om dylik personal vid flottan. FörslArtillBetj. 4/5 1680. (Lewenhaupt) begärde Mineurer at spränga Slottet Seelburg. Nordberg C12 1: 530 (1740). Mineuren pousserar Mingångarne, anlägger Minkammaren, laddar, fördämmer och antänder. Hermansson PVetA 1791, s. 15. Eldare och minörer (vid flottan). SDS 1898, nr 479, s. 2. VFl. 1919, s. 1. — jfr FÄLT-, UNDER-, ÖVER-MINÖR m. fl.
-GESÄLL. (förr) mil. underordnad, icke fullt utbildad minör. FörslArtillBetj. 4/5 1680. 2NF 18: 631 (1912). —
-KONST. (i fråga om ä. förh.) mil. o. sjömil. minörernas konst o. färdighet, minerkonst. Hermansson PVetA 1791, s. 8. —
-LÖJTNANT. (förr) mil. vid minörkår. FörslArtillBetj. 4/5 1680. —
-MÄSTARE. (förr) mil. fullt utbildad minör i underordnad befälsställning. KrigVAH 1844, s. 20 (i Danmark). Under Trettioåriga kriget .. voro vid svenska artilleriregementet anställde .. 10 minörmästare. 2NF 18: 631 (1912). —
-SPINDEL. zool. spindel av ordningen Territelariæ (Ctenizidæ) vars hona gör långa gångar i marken; särsk. om spindel av släktet Ctenisa Latr., falldörrsspindel; i pl. ss. namn på ordningen Territelariæ; jfr minera 2. Thorell Zool. 2: 390 (1865). 3NF (1931).
Spalt M 1053 band 17, 1944