Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MEZZO- mät1so- l. met1-, l. -så- l. -sω-.
mus. ss. förled i ssgr: medel-, halv-.
I. adv.: med medelstark l. halvstark ton, medel- l. halvstarkt, lagom l. måttligt starkt; använt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet mf) i musikstycke. Sjunga, spela mezzoforte. Sundén (1887). Svensson Sångmet. 40 (1889).
II. sbst.
1) medel- l. halvstark ton. Här ilade .. (pastorns) röst .. med hög falsett och jemt mezzoforte .. öfver de svåraste .. kungörelseord. Ödman VårD 2: 21 (1888). Minst utbildadt (hos konsertsångaren) var mezzofortet. LD 1906, nr 238, s. 2.
2) på orgel: koppel varigm svaga o. medelstarka stämmor kombineras (ofta skrivet MF). Hennerberg (o. Norlind) 1: 47 (1912). —
-PIANO10040 l. —032, adv. o. sbst. n.
I. adv.: med medelsvag l. halvsvag ton, medel- l. halvsvagt, lagom svagt; använt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet mp) i musikstycke. Sundén (1887).
II. sbst.: medel- l. halvsvag ton. Hon sjöng mezzopianot. —
-SOPRAN1004, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.||(ig.).
1) kvinno- l. gossröst l. röstläge mellan sopran o. alt, vars vanliga tonomfång sträcker sig ungefär från ettstrukna d till tvåstrukna f, mezzosopranröst, mezzosopranstämma. Bauck 1MusH 125 (1862). (Sångerskan) har en stor och kraftfull mezzosopran. SvD(A) 1932, nr 25, s. 9.
Ssgr: mezzosopran-klav. (†) C-klav placerad på notsystemets näst understa rad. Bauck 1Musikl. 1: 13 (1864).
-stämma, r. l. f. Särskildt på höjden gjorde sig den vackra varma mezzosopranstämman väl gällande. PT 1914, nr 245, s. 3.
Spalt M 906 band 17, 1944