Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MESA me3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. MISA l. MISSA, r. l. f.; best. -an; l. MESE, r. l. f.; best. -en; l. MISSUNG, r. l. m. l. f.; best. -en.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ostvassla. VarRerV C 3 a (1579). Linné Bref I. 1: 323 (1732). Heurgren Polc. 32 (1892).
-OST. (mes- 1734 osv. mesu- 1751) ost beredd av ostvassla efter ko- l. getmjölk. Linné Ungd. 2: 245 (1734). Mesost säljes i stycken med stanniolomslag för att ej torka. Selling Varuk. 77 (1921). jfr get-, grädd-mesost.
-tillvärkning. —
-SMÖR. (mes- c. 1730 osv. mesu- (meso-) c. 1730—1918 (om ä. förh.)) mesost av smöraktig konsistens; äv. (i folkligt spr.) liktydigt med: mesost. Broman Glys. 3: 207 (c. 1730). HushBibl. 1757, s. 35. (Han) bredde .. missmör på tunnbrödet. Behm Fjällb. 69 (1910). Fatab. 1914, s. 32.
Ssgr: messmör(s)-bulle. (förr) bulle l. kaka av messmör med tillsats av ägg, kryddor m. m., som i vissa trakter användes till föräring o. ansågs vara kraftgivande. Norlind AllmogL 390 (1912).
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): MESU-FRODA, se A. —
-OST, -SMÖR, se A.
Spalt M 834 band 17, 1944