Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MERINO meri4nω l. -o, äv. -å, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2, 3 r. (l. m.) (SthmModeJ 1851, s. 16, osv.) ((†) n. SthmModeJ 1852, s. 7, Åstrand (1855)); best. -n (SthmModeJ 1851, s. 16, osv.) (ss. n. merinoet SthmModeJ 1852, s. 7); pl. -s (AJourn. 1814, nr 177, s. 1 (i bet. 1), QLm. 1: 74 (1833; i bet. 3) osv.); i bet. 3 förr äv. MERINOS, n. (SPF 1823, s. 247); pl. -er (SthmModeJ 1851, s. 95 (: Merinos’erna, best.)).
3) (förr) visst slags kyprat kamgarnstyg, eg. av ull från merinofår; äv. om liknande tyg i halvylle. JournKonstModSed. 1815, s. 43. Ridklädning av svart merino med vita manschetter och krage. Söderhjelm Prof. 373 (cit. fr. 1866). GHT 1889, nr 250 B, s. 1. KarlJohStil. 40 (1924; om förh. under empiretiden).
(jfr 1) -FÅR. (merino- 1855 osv. merinos- 1823—1936) får tillhörande en från Spanien införd fårras med mycket fin ull. Retzius BrFlorman 26 (1823). —
(1) -ULL. (merino- 1820 osv. merinos- 1843—1936) ull från merinofår; äv. oeg., om liknande ull från andra fårraser. SC 1: 144 (1820).
Spalt M 824 band 17, 1944