Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MATTA mat3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (nästan bl. i bet. 5; Lind (1749; bet. oviss), Thorild 4: 179 (1795; i bet. 1), Form 1938, Omsl. s. 26 (i bet. 5)).
Etymologi
[jfr d. matte, t. matten; avledn. av MATT, adj.2]
1) med avs. på levande varelse l. på kroppsdel l. kroppskrafter l. sinne(sorgan) l. själsförmögenhet o. d.: göra matt(are) (se MATT, adj.2 1), utmatta, trötta ut; äv.: försvaga; äv. utan obj.: trötta; numera nästan bl. med saksubj. samt i pass. med intr. bet.: värka uttröttande på (ngn) resp. bli matt(are), tröttna; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: tröttande; tröttsam; i sht förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: (som blivit) matt(are), utmattad; förr äv. refl.: trötta ut sig. KKD 3: 15 (c. 1705). (Att söka få tag i gärningsmannen vore) en fåfäng sak att göra kåstnad och matta folk vid. Eneman Resa 2: 78 (1712). URudenschöld Vitt. 366 (1727; refl.). (Tagelmadrasser) styrka, andra matta. Linné Diet. 1: 97 (c. 1750). Sådant bekymmer, som mattar sinnet. Bruno Gumm. 69 (1762). Hettan mattar Er. Posten 1768, s. 95. När strängt arbete mattar din kropp. Adlerbeth HorSat. 47 (1814). (Man) låter .. (de harpunerade valrossarna) löpa med linan tills de börja mattas, då de dödas med lansar. Nilsson Fauna 1: 325 (1847). Middagssolen värmde och mattade. Oterdahl En 161 (1927). Minst hundra gånger under dessa mattande timmar ville jag föreslå att vända. Renner Berge o. Lanier 195 (1930). — särsk. spelt. bildl., motsv. MATT, adj.2 1 slutet, i uttr. matta ngn i trumf, äv. enbart matta ngn, i kortspel: blotta ngn på trumf. Sundén (1887). Drar han .. hjärter för att matta i trumf .., äro (osv.). SvD(A) 1929, nr 328, s. 22.
2) (i sht i vitter stil) motsv. MATT, adj.2 2; i pass. med intr. bet., om ngns ögon, blick, gång o. d.: bli matt; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: matt. Ekelund Fielding 423 (1765; i p. pf.). Tre timmar har jag läst; mitt öga mattas. Hagberg Shaksp. 6: 40 (1849). (Lauras) höga växt / Har blifvit lutande och gången mattad. Atterbom 2: 4 (1854). Högberg Utböl. 2: 12 (1912).
3) i pass. med intr. bet., om värksamhet, rörelse, känsla o. d.: bli svag(are); förlora i kraft; avmattas; förr äv. i uttr. låta matta sig, låta sig försvagas; jfr MATT, adj.2 3. Äntå föll ei mit mod; thet lät sig intet matta. Kolmodin QvSp. 1: 515 (1732). Mit lof gör tadlets tunga stum, / Och afvund mattas i sin ifver. Kellgren (SVS) 1: 96 (c. 1775); jfr 1. Känslorna mattas. 2SAH 3: 64 (1802). Vid det enformiga mattas åhörarens upmärksamhet. Ödmann AnvSkrift. 3 (1822). Fiendens artilleri .. mattas. Nordensvan Takt. 182 (1884). Handlingen mattas efter tredje akten. 3SAH 11: 205 (1896). (Han) drack .. brorskålar med en .. värme, som .. mattades .. vid handslaget. Hallström Händ. 85 (1927).
4) motsv. MATT, adj.2 4; med avs. på sak: komma (ngt) att förlora (en del av) de egenskaper som förekomma under normala förhållanden; komma (ngt) att förlora sin normala kraft l. intensitet o. d.
a) (†) med avs. på (åker)-jord: suga ut, göra mager; med avs. på gödsel: taga musten l. kraften ur; jfr MATT, adj.2 4 a. At .. (dyngan) ej af solenes heta och vädret blefvo vttorkad och mattad. Broocman Hush. 2: 191 (1736). (Vinterrågen) mattar .. mindre jorden än Larsmässorågen. Barchæus LandthHall. 86 (1773). Berlin Lsb. 197 (1852). särsk. i uttr. mattande växter o. d., om växter som i särskilt hög grad suga näring ur jorden. Arrhenius Jordbr. 1: 190 (1859). (Gräsen äro) mattande växter. Juhlin-Dannfelt 119 (1886). LAHT 1893, s. 82.
b) (mera tillf.) med avs. på växt: förta växtkraften hos. För långa (störar) matta Humlan. Dahlman Humleg. 20 (1748). Abelin Frukt 116 (1902).
c) (†) i pass. med intr. bet., om dryck: bli duven; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: duven; jfr MATT, adj.2 4 b. VetAH 1775, s. 9. Därs. s. 35.
d) handel. i pass. med intr. bet., om (börsnotering av) aktier, valutor o. d.: bli matt(are); sjunka; vika; jfr MATT, adj.2 4 e. GHT 1895, nr 206, s. 3. Finska mark mattades (i Sthm) under dagen med 1/2 öre. SDS 1924, nr 66, s. 11. Tendensen var fortfarande matt på tisdagsbörsen. .. Stora Kopparberg mattades till 146. Därs. 1928, nr 51, s. 11. DN(B) 1933, nr 134, s. 8.
e) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om eko, efterklang o. d.: svag; jfr MATT, adj.2 4 f. Atterbom SDikt. 1: 215 (1809, 1837). Hans sång är blott ett mattadt echo / Af Naturens hymn i Söderns land. Nicander Minn. 1: Dedik. 5 (1831). 2SAH 61: 239 (1884).
f) med avs. på ljussken l. glans o. d.: fördunkla; vanl. i pass. med intr. bet.: förlora i styrka l. intensitet, fördunklas, bli svagare; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: matt; jfr MATT, adj.2 4 h. (Den praktfullt klädde konungen) tyckes .. matta Solenes strålar med sitt sken. Mörk Ad. 1: 340 (1743). Ett sken af mattad purpur gjöts kring bygderna och tjällen. Runeberg 2: 43 (1848). (Midsommar-)elden .. begynte mattas. Forssman Gret. 33 (1897). Heidenstam Svensk. 1: 35 (1908).
g) (numera föga br.) bildl.: försvaga (ngt); göra mindre mäktig l. inflytelserik; med saksubj. l. i pass. med intr. bet. Dalin Hist. 2: 565 (1750). Så snart .. (Karl den stores) rike begynte mattas, utsvärmade .. (barbarerna) åter från norr. Dens. Montesquieu 143 (1755). Hvarje dröjsmål (med att anfalla fienden) mattade Sverige. Malmström Hist. 2: 339 (1863).
5) tekn. med avs. på yta (av metall, glas o. d.): göra matt gm visst förfaringssätt; mattera; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; äv. (numera bl. i icke fackligt spr.) i p. pf. med adjektivisk anv.: matt; jfr MATT, adj.2 5. (En) ren, mattad och litet nedsänkt botten (för etsning). Rinman JärnH 821 (1782). At matta Guld. Miniatursk. 74 (1784). (Brons-)Arbetet öfverslipas med smergelduk, dock så, att icke mattningen försvinner. MeddSlöjdF 1892, s. 96. Mattat glas. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 10.
Ssg: (5) MATTNINGS-TRISSA, r. l. f. (i fackspr.) apparat varmed mattering utföres. MeddSlöjdF 1892, s. 96.
Särsk. förb.: MATTA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avmatta.
1) till 1; i pass. med intr. bet., om levande varelse: bli matt(are) l. svag(are); förlora krafterna. Livin Kyrk. 82 (1781). Inom kort mattas .. (den kobrabitna hunden) av, blir lam och dör. Hedin Pol 1: 312 (1911).
2) handel. intr., om (börsnotering av) aktier osv.: mattas; jfr matta, v. 4 d. SD(L) 1898, nr 93, s. 4. Träpapperen mattade av en smula (på fondbörsen). DN(B) 1933, nr 138, s. 8.
3) i aktivum l. pass. med intr. bet., om värksamhet, rörelse, ljud o. d.: försvagas, avmattas, bli mindre intensiv; jfr matta, v. 3. (Blåsten) mattades af. Tessin Bref 1: 154 (1752). Wallengren Mann. 140 (1895; i pass.; om buller). Vid tolvtiden mattade trafiken av något. SvD(A) 1929, nr 168, s. 20.
MATTA UT10 4. till 1: göra (ngn) (fullständigt) matt; trötta ut (ngn); äv. i pass. med intr. bet.: bli utmattad; äv. refl. Bark Bref 1: 1 (1702). (Ryssarna) äro eij wärde att H:s M:tt skall matta uth sitt folck och hästar för några små lumpna hopar. KKD 6: 30 (1707). Ovana armar snart mattades ut (i striden). Ling Tirf. 2: 57 (1836). SvGeogrÅb. 1929, s. 251 (refl.). jfr utmatta.

 

Spalt M 513 band 17, 1943

Webbansvarig