Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANGROVE maŋgrå4ve l. 032, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. mangrove; förra ssgsleden trol. av malaj. manggi-manggi, eg.: rotträd; senare leden är eng. grove, skogsdunge]
bot.
1) växtformation som förekommer vid tropiska o. subtropiska kuster (i sht vid flodmynningar o. av tidvattnet berörda slammiga vikar). Sjöstedt Västafr. 363 (1904). Mangroven .. bildar .. en tät skog af träd fästa i bottenslammet med många bågformigt utgående, till stödjerötter utvecklade luftrötter. 2NF (1912). Ruhe Hurley Vild. 306 (1928).
2) mangroveträd. Stranden är lätt bevuxen med mangrover. Reinius Hagenbeck Sydas. 140 (1927).
Ssgr: (2) MANGROVE-, stundom äv. MANGROV-BARK. i sht tekn. (ss. garvmedel använd) bark av vissa till släktet Rhizophora hörande mangroveväxter; jfr mangle-bark. HbSkogstekn. 896 (1922). —
(1) -BUSKE. i sht bot. Bremer NVerld. 3: 111 (1854). —
(jfr 1) -FORMATION. NoK 73: 82 (1927). —
(jfr 1) -SKOG. Areschoug Düben 254 (1870). —
(jfr 1) -SNÅR. NoK 73: 89 (1927). —
(jfr 2) -TRÄD. (mangrov- 1833—1910. mangrove- 1855 osv.) bot. träd av släktet Rhizophora. JournManuf. 3: 137 (1833). —
(jfr 1) -TRÄSK. SvNat. 1923, s. 99. —
(jfr 1) -VEGETATION. 2NF 17: 392 (1912). —
(1) -VÄXT. BotN 1902, s. 130.

 

Spalt M 239 band 16, 1942

Webbansvarig