mangel-kavle

Publicerad 1942

MANGEL maŋ4el, sbst.3, r. l. m.; best. -n ((†) manglen Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. manglar.

Ordformer

(mang- 1662 (: Mangellduukar) osv. mång- 1734—1869)

Etymologi

[jfr (ä.) d. mangel; av t. mangel, mangel, stenslunga, av mlat. manganum, av grek. μάγγανον, kastmaskin (för krigsändamål). Ordet har (i sv., dan. o. t.) delvis sammanblandats med ett inhemskt germ. ord som föreligger i sv. dial. mondel, mongel, mangel, ä. d. mandel, isl. mǫndull, liten stång (varmed man vrider om en handkvarn o. d), mht. (o. t. dial.) mandel, mangel; jfr MANGELMASKIN]

1) mekanisk anordning för pressning l. glättning av tyger, i sht av vissa slags tvättkläder. BoupptSthm 4/2 1663. HC11H 4: 30 (1697; i linneväveri). Kalandrar och manglar (stora som hus) ingripa och pressa (jute-)väfven. SDS 1909, nr 331, s. 9. Hallström Händ. 121 (1927; om dragmangel). — jfr DRAG-, HAND-, HÄST-, KALANDER-, KLÄD-, STEN-, VEV-, ÅNG-MANGEL m. fl.

2) [skämts. anv. av 1, varvid trampningen av pedalerna liknats vid vevandet på en vevmangel] (vard., skämts., i sht i idrotts- o. skolpojksspr.) trampcykel. Uhrström Sthmska 75 (1911). DN(A) 1933, nr 260, s. 14.

Ssgr (till 1. Anm.: De flesta av här anförda ssgr ansluta sig snarast till mangla, v.2): A: MANGEL-BOD, förr äv. -BODA. jfr bod, sbst.1 2. BoupptSthm 26/4 1686. —

-BORD. särsk. i fråga om dragmangel, om det underlag varpå mangelstockarna rulla. BoupptSthm 22/7 1675. GotlLT 1852, nr 16, s. 4. —

-BOTTEN. = -bord. Weste (1807). Dalin (1853). —

-BRÄDE l. -BRÄDA. (mangel- 1785 osv. mangle- 1734)

1) (förr) till ett kaveldon hörande, ungefär alnslångt, handsbredt bräde (med i ena ändan anbragt handtag), vilket vid mangling för hand (”kavling”) under hårdt tryck fördes (i sin längdriktning) fram o. tillbaka över kaveln; kavelbräde. BoupptVäxjö 1734. Weste (1807).

2) (†) = -bord. Dalin (1853). —

-DON. (förr) kaveldon. Wistrand NordMAllmog. 33 (1911). —

-DUK. (mangel- 1662 osv. mangle- 1746—1796) ett stycke tyg som vid mangling med mangelstockar lägges om det som skall manglas. KlädkamRSthm 1662, s. 63. —

-FISK. (†) fläkt torkad fisk (som är platt, som om den manglats?), klippfisk; motsatt: rundfisk; jfr mangla, v.2 1 a β. Mangell- och Rundfisk. PH 6: 3990 (1756; i taxa för inkommande varor). SvMerc. 1: 456 (1756). —

-HUS. jfr -bod. BoupptSthm 1683, s. 7 b (1680). —

-KAVLE l. -KAVEL, förr äv. -KAVLA. = kavle 1 c slutet. VRP 1688, s. 370. —

-KISTA. om den övre, rörliga delen av en dragmangel. Dalin (1853). —

-KORG. (mangel- 1750 osv. mangle- 1795) klädkorg. BoupptRasbo 1750. —

-MASKIN, se d. o. —

-RULLE. (av hårdt träslag, ss. ek l. bok, gjord) rulle omkring vilken tvättkläderna rullas för att manglas medelst dragmangel l. (förr) mangelbräde (se d. o. 1). Schultze Ordb. 2970 (c. 1755). —

-RUM, n. jfr -bod. TT 1883, s. 70. —

-SKIVA, r. l. f. om var särskild av de båda skivor mellan vilka rullarna löpa (i en dragmangel); stundom särsk. om den övre skivan. AB 1865, nr 258, s. 4. 2NF 17: 762 (1912; om den övre skivan). —

-STEN. (förr) = glätt-sten. Möller (1745; under calendrine). Nordforss (1805). —

-STOCK. = -rulle. Rothof 14 (1762). —

-TAFFEL. (†) = mangel, sbst.3 1. Fatab. 1913, s. 40 (1678). —

-TRÄ. (förr) = -bräde 1. Möller (1745; under calendre). BoupptVäxjö 1790. —

-TRÄD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 238). (†) = -bräde 1. Möller (1755; under calendre). —

-TYG. (mangel- 1761—1780. mangle- 1782) (förr) = -don. BoupptVäxjö 1761.

B (†): MANGLE-BRÄDE, -DUK, -KORG, -TYG, se A.

Spalt M 235 band 16, 1942

Webbansvarig