Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANDARIN man1dari4n, i bet. 1 m., i bet. 2—6 r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) av européer använd benämning på statsämbetsman i Kina. Osbeck Resa 114 (1751, 1757). Rönnholm EkonGeogr. 327 (1907). — jfr PROVINS-, STOR-MANDARIN. — särsk. bildl., om stel o. pedantisk ämbetsman i allm., byråkrat. (Borgmästaren) uppträdde .. med all den värdighet, som tillkommer en så högt uppsatt mandarin i ett så litet samhälle (som Örebro före 1854). Öman Ungd. 246 (1889). GHT 1935, nr 272, s. 8. jfr ÖVER-MANDARIN.
3) (numera knappast br.) elliptiskt för MANDARIN-KOPP. Blanche RikaM 33 (1845). En mandarin kaffe. Feilitzen Wern. 38 (1874). Auerbach (1911).
4) [plagget har erinrat om de kinesiska mandarinernas ämbetsdräkt] (förr) om ett slags till kvinnodräkten hörande överplagg (kappa l. dyl.). MagKonst 1828, s. 32. Ekbohrn (1868).
5) om frukten av det från Kina härstammande trädet l. busken Citrus nobilis Lour.; äv. om detta träd osv. Snoilsky Dikt. 2: 186 (1881). Mandarinen .. utmärkes genom liten, något tillplattad, apelsinlik frukt. Elfving Kulturv. 78 (1895). Siwertz Varuh. 10 (1926).
6) (i fackspr.) visst slags orangegul tjärfärg. (Ekenberg o.) Landin 891 (1894).
(1) -DRÄKT. —
(1) -KNAPP, r. l. m. ss. rangtecken använd knapp i hatt hörande till mandarins ämbetsdräkt. WoJ (1891). —
(1) -KOPP. större tekopp, eg. av mandarinporslin; jfr mandarin 3. DA 1808, nr 139, s. 2. Linder Tid. 237 (1924). —
(1) -MÖSSA. (mandarin- 1891. mandarins- 1753) jfr -hatt. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 5 (1753). WoJ (1891). —
(5) -OLJA, r. l. f. erhållen ur mandarinskal. (Ekenberg o.) Landin (1893). —
(1) -PORSLIN. ett slags kinesiskt porslin. Hagdahl DBäst. 63 (1885). Det s. k. mandarinporslinet, som har sitt namn efter sin dekorering med kineser i förnäma dräkter. Hannover Keram. II. 1: 10 (1923). —
-ROCK. äv. oeg., om rock som erinrar om de kinesiska mandarinernas ämbetsdräkt; jfr mandarin 4. VexjöBl. 1852, nr 7, s. 1. Vallentin London 183 (1912). —
(5) -SKAL. —
(5) -SMAK. —
(1) -SPRÅK(ET). om det kinesiska språk som talas av ämbetsmännen o. den bildade klassen o. som förstås i större delen av norra Kina. Nyström NKina 1: 135 (1913). —
(1) -VAS. vas av mandarinporslin. Strindberg Fjerd. 25 (1877). Kinesiska s. k. mandarinvaser. SD 1892, nr 322, s. 3. —
(1) -VIN. (†) visst slags kinesiskt vin. Osbeck Resa 197 (1751, 1757). Mandarin-vinet Samsu, gjordt af ris. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 256. —
(1) -VÄRDIGHET~002 l. ~200. —
(1) -VÄSENDE. Svensén Jord. 267 (1886). särsk. bildl.; jfr mandarin 1 slutet. Med ironisk persiflage .. sökte man komma åt mandarinväsendet, den akademiska konservatismen .. i Uppsala. Siwertz JoDr. 117 (1928).
B (†): MANDARINS-MÖSSA, se A.
Spalt M 211 band 16, 1942