Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
(i sht i bibliskt o. religiöst spr.) (efter Mat. 6: 24 o. Luk. 16: 9—13) nedsättande, om jordiska rikedomar o. ägodelar, rikedom(en), pänning(en), guld(et); ofta mer l. mindre personifierat (o. då ofta skrivet med stor begynnelsebokstav), om rikedomen ss. en avgud l. en ond makt; äv. (skämts.) utan särskild bibetydelse, om pängar. Den snöda mammon. Ha mammon till sin gud. Gud mammon. Vara en mammons träl. J kunnen icke tiena gudhi och mammone. Mat. 6: 24 (NT 1526). Görer idher wener vthaff then orätta mammon. Luk. 16: 9 (Därs.; Bib. 1917: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda). The girige äro mammons prester och tienare. GlSyr. 31: 7 (Bib. 1541). (Kristus lärde att man) skulle .. vndfly girigheet, såsom itt slags Affguderij och Mammons dyrkan. Schroderus Os. 1: 14 (1635; möjl. ssg). J göre e’r Trälar / Åth Mammon. Törnewall E 7 a (1694). Det är ej i det hopp .. / .. att blott min mammon öka. JGOxenstierna Dagb. 151 (1771). Ett milliontal människor, som äflades efter mammon och nöjen. Rydberg KultFörel. 3: 66 (1886). Han bar all denna mammon till en bank. Lindqvist Dagsl. 3: 70 (1904). Böök ResSv. 129 (1924).
B (i sht i religiöst l. lärt spr.): MAMMONS-DYRKAN. Sundén (1887). Tidens utilitarism och mammonsdyrkan. 2NF 4: 1188 (1905). —
-TRÄL. (mammon- 1849. mammons- 1698 osv.) om person vars hela strävan går ut på att samla rikedomar. Rijka Mammons trälar. Granatenflycht Penn. Föret. (1698).
MAMMONIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. mammonist] (numera bl. i lärt spr.) mammonsdyrkare. LPetri 2Post. 244 a (1555). Som i alla tider finnas, Gud bätrat! sådane mammonister och afgudadyrkare: som tiena och lyda mammon. Swedberg Dav. § 9 (1713). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 37 (1915). —
MAMMONIT, m.||ig. [jfr eng. mammonite] (†) mammonist. SvT 1852, nr 19, s. 4 (i referat av en engelsk roman). Ekbohrn (1868).
Spalt M 159 band 16, 1942