Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MALA ma3la2, v. mal l. -er, -de, äv. (numera bl. arkaiserande) mol mω4l, -t l. -it, -d l. -en; äv. (numera bl. i Finl.) -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
1) medelst kvarn o. d. krossa (ngt) till mindre stycken l. till mer l. mindre fint pulver; särsk. med avs. på sädeskorn: krossa till mjöl l. gryn o. d.; äv. med avs. på kött o. d.: gm bearbetning i köttkvarn o. d. förvandla (kött osv.) till en grötliknande massa. Mala (säd) till, förr äv. i mjöl, förr äv. till bröds l. i bröd. Mala på en kvarn. Mala mjölet fint. Twå skola mala på enne quern. Mat. 24: 41 (NT 1526). Man maal thet (dvs. kummin o. ärter) til brödz. Jes. 28: 28 (Bib. 1541). Siffridh Jönsson schalt lathe Male then Rogh .. vdi Miöll. HB 2: 85 (1572). Malÿn Sÿnap. HovförtärSthm 1680 B, s. 543. Bussarna få lof at taga rog på fälterna, gnugga och mahla honom i bröd. KKD 10: 231 (1702). Maltet är för fint malit. Kiellberg KonstnHandtv. Brygg. 6 (1753). Hon ock sjelf sitt caffe mol. Bellman 5: 355 (1787). Den mer lättkrossade järnmalmen males finare af kulorna (i krossvärket). JernkA 1901, s. 20. Malet kött. Walin Födoämn. 31 (1906). — jfr FIN-, FÖR-, GROV-, KRAN-MALA, DÖD-MALEN, GRYN-, HÖG-, PLATT-, SÄDES-MALNING m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Gerug quarn mall allehande korn. SvOrds. A 7 a (1604; jfr e). Han får fulle en gång sin säck maalen .. (dvs.) Han får omsijder löhn för omaket. Grubb 311 (1665). Man måste mala mädan watnet löper. Dens. 515. Then som först kommer til qvarnen, får först mala. Lind (1749). Man bör mala medan det blåser. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) med obj. betecknande det som framställes gm malande. Tu dotter Babel, .. Tagh qwernena och maal miöl. Jes. 47: 2 (Bib. 1541). Hallström GrAntw. 84 (1899). särsk.
α) (i sht i vitter stil) oeg. o. bildl.: framställa (ngt) i kvarn o. d. (utan att ngn krossning o. d. förekommer); äv. med subj. betecknande kvarn o. d. (jfr e). (Konung Frode) hade 2 Qwarnar, som malade gull, fred och lycksaligheet. Rudbeck Atl. 2: 362 (1689). Det moderna kraftverket, som mal ljus och energi för hela södra Sverige. TurÅ 1933, s. 44.
β) [möjl. utgående från 6 a o. eg. åsyftande hundens morrande] (†) i uttr. mala hundgryn l. hundmjöl, knarra av missbelåtenhet, knorra, småträta, vara ond; äv.: skära tänderna. Serenius (1741). Lind (1749). Han sitter å mal hundgryn. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) i uttr. mala salt, benämning på en lek varvid två personer fatta varandra i händerna, sätta fotspetsarna mot varandra, luta sig bakåt o. snurra rundt i denna ställning. Dybeck Runa 1849, s. 33. Bergman LBrenn. 263 (1928).
d) (†) i uttr. malet guld l. silver, guldamalgam resp. silveramalgam. VRP 5/3 1739. Rinman JärnH 493 (1782). Weste (1807).
e) med subj. betecknande kvarn o. d. PPGothus Und. a 1 b (1590). Den quarnen mal vackert mjöl. Weste (1807; jfr b). Makadamkrossar tugga och mala. SvD(A) 1929, nr 215, s. 3. särsk. bildl. (Det) kvittade .. honom blankt vad slags mjöl den politiska kvarnen malde. Hedenvind-Eriksson Hjul. 56 (1928).
f) (†) med obj. betecknande kvarn. (Vår värdinna får) Stundom kaffeqvarnen mala. Bellman SkrNS 2: 243 (1792).
g) i utvidgad anv.: tugga; äv. med subj. betecknande tänderna. Tendernar mala icke wel. GlPred. 12: 3 (Bib. 1541). (Getterna) mala kräset sitt bete med långskäggiga käftar. Koch Timmerd. 354 (1913). NoK 100: 165 (1931).
h) bildl. (jfr b, e). Lang .. stod i en hög meningsfränder och malde samhället till mjöl. Didring Malm 2: 21 (1915; jfr 2). (†) Det går eij ann at wij uthur en kappe mahla (dvs. tala samtidigt). / Tig Kiäre du, lät mig få tahla. ÖB 70 (c. 1712); jfr 6 b. särsk. i uttr. hackad och malen, se HACKA, v. 1 b ε β’.
2) i allmännare anv. av 1: krossa, söndersmula, pressa. Schützercrantz 1Förlossn. 125 (1785). En mil längre ned blir .. (Lule älv) så stött och malen, som en elf kan bli det i sin bädd. Rosenius Himmelstr. 63 (1903; i fråga om Harsprånget). — särsk.
a) om böljor l. bränningar o. d. (Lättingen) levde som måsen av smulor, / dem bränningen kokte och bränningen mol. Ossiannilsson Ork. 81 (1907).
b) klämma l. pressa (gm upprepade skavande l. skruvande rörelser). (Låset) malde och malde och skavde och skavde, till dess det ätit sig in till benet. Melander ArbTröj. 48 (1917).
c) bildl., med avs. på person: förkrossa, krossa, tillintetgöra, nedslå. Jag (var efter mitt litterära nederlag) krossad, malen, men min själ kände sig frigjord. Strindberg Utop. 187 (1885).
3) bildl., i uttr. mala på ngt, ständigt l. oavbrutet tänka l. fundera på ngt. Swedberg Ungd. 20 (1709). 1LundagKron. 374 (1918). Hjärnan började mala på de förra tankarna. Lagerlöf LöwR 16 (1925).
4) bildl., i fråga om fysisk l. psykisk smärta o. d.: borra (se BORRA, v. 1 g), gnaga (se d. o. 1 b α), värka; ofta opers. Det mal i benen. Tholander Ordl. (c. 1875). Han (hade) i vaden känt en malande känsla. FinT 1896, 2: 163. Så tillbragte Hedvig timmar av malande ångest. Siwertz Sel. 2: 187 (1920; jfr 5 b). — särsk. (föga br.) ss. vbalsbst. -ning. (Patienten har) ständig oro, malning .. och tyngd i hjerttrakten. LGBranting 2: 104 (1840).
5) bildl.: röra sig rundt, virvla rundt, svänga rundt (liksom en kvarnsten som är i gång); äv. bildl. Rudbeck Atl. 2: 481 (1689; om tidvattensströmmar). Entréns ständigt malande svängdörrar. Siwertz Varuh. 50 (1926). — särsk.
a) (†) refl., övergående i bet.: skynda sig (åt ngt håll l. till en plats), ”sno sig”. Nu bästa råd och tid är, sig til dören mala. Kolmodin QvSp. 1: 120 (1732).
b) om tankar som röra sig i sinnet (jfr 3). Jag tänker, om vinden förstode att tala / och tolka allt stumt som i hjärtat kan mala, / Så (osv.). Larsson Vandr. 50 (1909). Frågor malde där inne, men (osv.). Swahn Windelcr. 108 (1916).
6) bildl., i fråga om ljud som mer l. mindre erinrar om det ljud som uppstår, då en kvarn är i gång. Det jemna dånet eller malningarna af den högre upp agerande åskan. Gosselman Col. 1: 190 (1828). Ett doft malande ljud (från älven). Hedin Transhim. 1: 63 (1909). Siwertz JoDr. 143 (1928). — särsk.
a) (numera föga br.) om katt: ”spinna”; äv. om hund: morra. Linné FörelDjurr. 24 (1748). Sundén (1887).
b) (vard.) om person: säga, tala, i sht med entonig röst utan uppehåll l. ständigt om samma sak; äv.: rabbla, babbla; äv. opers. Lindberg FinNov. 108 (1894; opers.). Sörlin malde hånande glatt: — Håh! Det fattas bara. Sjödin StHjärt. 279 (1911). (Jag) somnade ibland och vaknade vid hans malande stämma. Engström Penn. 236 (1927). särsk.
α) i uttr. mala på l. med något, ständigt tala om ngt. Det är dödande tråkigt att mala och mala på samma saker. Lagus Pojk. 243 (i handl. fr. 1838; om repetition av skolkursen). Heidenstam Vad vilja vi? 19 (1914).
β) med obj.: (ständigt) tala om (ngt), upprepade gånger dryfta (ngt). (Gummorna) sutto där halfva natten — och malde som på kvarn sina eviga pengar. Ullman FlickÄra 63 (1909). Frågan .. har malts i tre utredningar. GHT 1936, nr 97, s. 12.
γ) (†) i uttr. mala ondt, = c. Törnewall A 7 a (1694). Han käxar och mal ondt på mig natt och dag. Dalin Arg. 2: 80 (1734, 1754).
c) (vard.) om person: smågräla, gnata, kälta, käxa. Forsius Fosz 594 (1621). Långt bättre är en gång alfvarsamt aga, än ständigt käta och träta, mala och gnaga, käfsa och käxa. VDAkt. 1781, nr 421. Engström Glasög. 19 (1911). särsk. i uttr. mala på ngn, gnata på ngn. Knorring Torp. 1: 228 (1843). GHT 14/10 1939, Söndagsbil. s. 5.
MALA FRAM10 4. till 1 b α, 1 e; bildl. Materialisten tror, att .. (statens) mål endast är att mala fram största möjliga kvantum samhällslycka. Kjellén Storm. 1: 74 (1905). —
MALA IHOP 10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. till 1 b. Jag skulle kunna mala ihop en medicin af deras båda hufvuden, som vore starkare än hvitlök. VLitt. 3: 567 (1902). jfr hopmala. —
a) till 1 e. Qvarnen malade in mången vacker kappe säd i Inkeris spanmålsbod. Topelius Vint. III. 1: 29 (c. 1865, 1896).
b) till 2: trycka in (ngt) gm upprepade skruvningar o. pressningar. Jakten Doris .. strandade … Hela bottnen maldes in. GHT 1895, nr 260, s. 3. —
1) till 1: söndermala. Allt utskott från (pappers-)maskinerna köres direkt till holländarne för att malas ned. TT 1894, M. s. 18.
2) till 5, om vatten: föra (ngt) ned gm en virvlande rörelse. Vattnet malde inom 14 minuter med en häftig centrifugalrörelse ned den stackars hunden, att han ej mer syntes. Tersmeden Mem. 1: 251 (1734). —
MALA OM10 4.
2) bildl.: förändra l. förnya (ngn l. ngt) gm malning. Föryngringskvarnen, i vilken gamla kvinnor maldes om till ungdomar. 2SvKulturb. 1—2: 128 (1934).
MALA PÅ10 4.
1) till 1.
b) mala o. lägga på (kaffe). Hon (gick) tyst till spisen och satte kaffepannan på. Hon .. malde på ett par bönor till. Koch Timmerd. 230 (1913).
2) (vard.) till 6 b.
MALA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. [fsv. mala saman] till 1, 2: mala l. krossa (olika ämnen o. d.) på en gång, så att de blandas till en enda massa; särsk. bildl. Janson CostaN 2: 301 (1910). Hellström Malmros 160 (1931). jfr sammanmala. —
b) till 1 h, bildl. Kommittéer, där .. all handling males sönder i papperskvarnen. Hedin 4Tal 48 (1914). Det liberala partiet fortsätter att malas sönder mellan kvarnstenarna. NordT 1931, s. 533.
2) till 2; äv. bildl. Bättre bryta gamla band och vanor .. än låta dem småningom mala sönder, bryta ner sinne och spänstighet. Bremer Brev 2: 517 (1846). Han vill mala sönder papperet i handen, strö ut lapparna på gatan, trampa dem i smutsen. Moberg Rosell 34 (1932). —
MALA UNDER. (†) till 2 a, 5, om vatten: gräva sig under (stranden). (Kyrkan i Hede) står nästan ut på brinckebrädden, och är fara värdt, om stora floder komma, at de .. mala under brincken. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 81 (1737). —
2) (föga br.) till 1 f, med avs. på kvarn: förstöra (kvarn) gm malande. När hon malat upp hela sin handqvarn. Topelius Lb. 2: 231 (1875). —
MALA UT10 4.
a) bildl.; jfr mala 1 b α, e. Newyorks tidningspressar mala dagligen ut så många (tidningar), att (osv.). SD(L) 1895, nr 324, s. 5.
c) jäg. bildl., i uttr. mala ut en räv l. en utter, driva ut gm att med en mindre sten gnida mot en l. flera större sten(ar) varunder djuret förmodas ligga. TIdr. 1882, s. 202.
3) refl., till 2 b.
a) om jökel: tränga sig ut. Förhistorisk tid, då en mäktig isström malde sig ut genom Lundörren. TurÅ 1917, s. 276.
-GÅNG; pl. -ar. sammanfattande benämning på den övre o. den undre kvarnstenen i en kvarn. Auerbach (1911). —
-NÖD. (†) om svårighet att få mala säd. (En god hushållare) äter icke brödlöst i mal-nöd, fastän hvarken väder- eller vattenqvarnar äro at tilgå. Ljungenstierna PVetA 1752, s. 49. —
-STEN. (i fråga om förh. i förhistorisk tid o. hos primitiva folk) om sten som användes till krossning av säd o. d. 2UB 5: 3 (1902; i fråga om krossning av malm). Ymer 1938, s. 31. —
-SÄCK. (i vissa trakter) i uttr. rida malsäck, bäras på ngns rygg på samma sätt som en mjölsäck brukar bäras. Heidenstam Svensk. 1: 176 (1908). —
(1 g) -TAND. zool. tjänande att sönderkrossa l. söndermala födan. Thorell Zool. 2: 264 (1861; hos fisk). FoFl. 1916, s. 185 (hos björn). —
-VATTEN. (mal- 1846. male- 1773) för drivande av en vattenkvarn. ÅgerupArk. 1773. Här råder en brist på malvatten, som någon nu lefvande icke kan erinra sig. VexjöLT 1846, nr 33, s. 3. —
B (†): MALE-LÖN, -VATTEN, se A.
-MASKIN. —
-tand. (†) tand som användes för att sönderkrossa födan, kindtand; jfr mala 1 g. Marklin Illiger 148 (1818). —
MALBAR, adj. (föga br.)
MALERSKA, f. (föga br.) kvinna som mal l. har till uppgift att mala. Johansson HomOd. 20: 105 (1845). Pred. 12: 3 (Bib. 1917; Bib. 1541: mölnarenar). jfr gryn-malerska.
Spalt M 116 band 16, 1942