Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LURENDREJERI lɯ1rendräj1eri4, äv. 30~002, förr äv. LURENDRÄGERI l. LORENDRÄGERI, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (2RA 1: 42 (1719) osv.) ((†) = (RP 7: 228 (1638)); -en Schmedeman Just. 1552 (1699), Oelreich 761 (1756)).
(utom i juridiskt spr. i Finl. samt bildl. företrädesvis om ä. förh.) olovligt införande (l. utförande) av varor till (resp. från) ett land o. d., särsk. utan erläggande av stadgad tull o. d., smuggling, smuggleri. RP 6: 143 (1636). FFS 1922, s. 625. — särsk.
d) bildl., övergående i bet.: bedrägeri, fusk. Apoteket Lokatten .. har varit utsatt för ett .. försök till lurendrejeri i syfte att komma åt opium. AB(C) 1929, nr 44, s. 1.
-FÖRORDNING. (förr) konkret: förordning (se d. o. 3) mot smuggleri. LBÄ 39—41: 45 (1800). SvH 7: 313 (1903). —
Spalt L 1217 band 16, 1941