Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LONGITUD loŋ1itɯ4d l. loŋ1gi- (lånngity´d Dalin), r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er. Anm. Tidigast förekommer ordet med lat. form o. böjning. Rosenfeldt Nav. 6 (1693: Longitudinem).
Ordformer
(förr äv. -ude)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. longitude, av lat. longitudo (gen. -dinis), längd, till longus, lång (se LÅNG)]
geogr. o. astr. geografisk l. astronomisk längd. (Orternas) Longitude i Öster eller Väster. VetAH 1741, s. 264. Melanderhjelm Astr. 1: 43 (1795). Sedan solen (vid middagen) tagits och uträknandet af latitud och longitud .. var gjordt. AB(L) 1902, nr 38, s. 7.
Ssgr (geogr. o. astr.): LONGITUD- l. LONGITUDS-BESTÄMNING. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 101. —
-GRAD. Hiorter SjöCal. 1750, s. C 9 a. —
-KRONOMETER. för bestämmande av longituden. UB 6: 235 (1874). —
-OBSERVATION. SPF 1813, s. 4. —
-UR, n. (†) = -KRONOMETER. Sparrman PVetA 1778, s. 29. SPF 1813, s. 4.
Avledn.: LONGITUDINAL, adj. o. sbst. r. [jfr t., eng., fr. longitudinal; bildat till lat. longitudo, gen. -dinis (se LONGITUD), med suffixet -al]
I. (i fackspr.) adj.: som har avseende på längden; som går i längdriktningen, längd-. Dalin (1871). Ett longitudinalt snitt. Areschoug Blad. 103 (1878). De longitudinala ljudvågorna. Schéele Själsl. 142 (1894). Fornv. 1915, s. 150.
II. tekn. sbst.: visst slags skärmaskin använd vid klädesfabrikation o. d. AB 1865, nr 222, s. 1. TT 1890, s. 159.
Ssg (till I): longitudinal-gördel. byggn. gördelbåge som går i byggnadens längdriktning. Upmark Lübke 412 (1872). —
LONGITUDINELL, adj. (-ail 1755. -el 1814—1880. -ell 1816 osv.) [jfr eng. longitudinal; bildat till lat. longitudo, gen. -dinis (se LONGITUD), med suffixet -ell] (i fackspr.) longitudinal (se d. o. I). Möller PrincBot. 36 (1755). SvGeogrÅb. 1931, s. 55.

 

Spalt L 1058 band 16, 1941

Webbansvarig