Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LINNEN lin3en2, adj. linnet; linna, ngn gg linnena (Verd. 1887, s. 167); pl. linna, ngn gg linnena (BoupptVäxjö 1794, Därs. 1798).
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) av linne (se d. o. 1), linne-. Mat. 27: 59 (NT 1526). Itt klädhe .., ee hwadh thet är, linnet eller vllet. 3Mos. 13: 47 (Bib. 1541; Bib. 1917: av linne). Dhee linna klutar, .. som förr till ingen nytto förtrampades. Ambrosiani DokumPprsbr. 26 (i handl. fr. c. 1675). En gammal Linnen klädning. BoupptVäxjö 1832. LoW (1911). — särsk. [jfr motsv. anv. av fsv. linnet resp. thät linna] i n. sg. i substantivisk anv.: linnegarn; linneväv; linneplagg. 2Mos. 39: 28 (Bib. 1541). (Att) spinna och väfva linnet och yllet. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). Då det linnena är sytt, må man .. pryda det med knypplade spetsar eller hålsöm. Verd. 1887, s. 167. Hörlén GSed. 152 (1914).
Spalt L 820 band 16, 1940