Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LICENTIAT lisän1sia4t l. lis1en- l. li1sen-, äv. -tsi- (lisänntsiát Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) person som vid universitet l. högskola erhållit viss högre lärdomsgrad; i fråga om nutida sv. förh.: person som (inom ngn fakultet) vid universitet l. högskola avlagt högsta examen, vilken berättigar till disputation. Filosofie, juris, medicine, teologie licentiat (förkortat fil., jur., med., teol. lic.). Her Cornelius Bogandtt, vtriusque juris licentiat. G1R 2: 262 (1527). Licentiater i Medicinska och Juridiska Faculteterna .. må, efter hemställan hos Cancelleren, till Doctorer promoveras. SFS 1852, nr 20, s. 41. — särsk. (†) i uttr. den heliga skrifts licentiat, licentiat i den heliga skrift, teologie licentiat. Schroderus Os. III. 1: 344 (1635). Därs. III. 2: 125.
2) (vard.) elliptiskt för: licentiatexamen. Läsa på, taga licentiaten. Schulthess (1885). Lindqvist Stud. 220 (1906).
-EXAMEN. (licentiat- 1836 osv. licentiats- 1768) Filosofie, juris, medicine, teologie licentiatexamen. Linné Bref I. 1: 98 (1768). SFS 1907, nr 93, s. 8. —
-KURS. lärokurs för licentiatexamen.
B (†): LICENTIATS-EXAMEN, se A.
Spalt L 628 band 16, 1940