Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDTMÄTARE lan3t~mä2tare, förr äv. LANDMÄTARE, om person m., om djur m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -mätarer Rudbeck Bref 379 (1700)).
1) person (utom tillf. bl.: särskilt bemyndigad, i Sv. statsanställd tjänsteman) som yrkesmässigt utför uppmätning o. kartläggning av jordområden för ekonomiskt o. juridiskt ändamål o. i samband därmed stående förrättningar, ss. ägodelning, fastighetsreglering, utstakande av rågångar m. m.; förr stundom äv. om geodet; jfr FÄLT-MÄTARE, JORD-MÄTARE. Extra landtmätare, anställd på extra stat. Förste landtmätare, ä. titel för chefen för ett lokalt landtmäterikontor; 1920 ersatt med: överlandtmätare. CivInstr. 248 (1628). Emedan Landtmätarne i Länen tilkommer .. at justera mått, mål och vigt i Riket, samt rätta de oricktige och andre inrätta ..; Så (osv.). PH 2: 1535 (1739). Ymer 1932, s. 306. — jfr AVVITTRINGS-, BÄRGSKOLLEGIE-, DISTRIKTS-, KOMMISSIONS-, LÄNS-, PROVINSIAL-, ÖVER-LANDTMÄTARE.
2) i bildl. l. överförd anv., om djur.
a) [vid sin förflyttning framflyttar larven växelvis framändan o. bakändan o. liksom mäter på detta sätt den väg den tillryggalägger] zool. larv av fjäril tillhörande familjen mätarfjärilar (Geometridæ), mätarlarv. Bergman Jordkl. 2: 441 (1774). Juhlin-Dannfelt 91 (1886).
b) [anledningen till benämningen är möjligen den att småsnäppan vid sin gång har ansetts likna en person som går o. mäter (”stegar”) ett åkerfält l. dyl.] (i vissa trakter) zool. snäppfågeln Erolia (Tringa) minuta Leisl., småsnäppa. FoFl. 1928, s. 138.
-BESTÄLLNING. (†)
-BORD. (numera mindre br.) bord l. tavla l. bräde (med stativ) för användning vid kartläggning, mätbord. BoupptSthm 1679, s. 1339 a, Bil. TT 1899, K. s. 62. —
-BOSTÄLLE~020 l. ~200. (förr) boställe anslaget till löneförmån åt landtmätare. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 22, s. 9. —
-BRÄDE. (numera mindre br.) = -BORD. BoupptSthm 1686, s. 147 b (1685). Fennia XXXIX. 6: 25 (1916). —
-ED, r. l. m. (förr) ed som landtmätare var skyldig att avlägga, innan han tillträdde sin tjänst. PH 1: 616 (1742). —
-HOPP, n. gymn. anspringande fritt hopp framåt (i allm. över längd- l. höjdhinder, ss. dike, låg häck l. dyl.) med delad sats o. delat nedhopp. Balck Idr. 3: 192 (1888). —
-KARTA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) landtmäterikarta. VDAkt. 1736, nr 501. En landtmätarekarta öfver Bredsjö by från år 1745. Norrl. 4: 13 (1906). —
-KONST. (numera föga br.) jfr KONST 3 e. Wollimhaus Ind. (1652). Annerstedt UUH II. 2: 386 (1909; om förh. 1682). —
-KONTOR(ET). (†) landtmäterikontor(et) (se LANDTMÄTERI-KONTOR 1). Henel 1729 134 (1730). Rüdling 315 (1731). —
-MÅTT. mått som användes inom landtmäteriet; förr särsk. om visst slags decimalmått. Serenius (1734; under fall, sbst.). Skilnad kan göras emellan Verk-mått och Landtmätare- eller Decimalmått. Fischerström 1: 79 (1779). Lantmätarmått har varit rev = 10 stänger = 100 fot. Flodström SvFolk 215 (1918). —
-ORDNING. (†) landtmäteriinstruktion. PlacatMåttWicht 1665, s. B 1 a. LandtmFörordn. Föret. B 2 a (1765). —
-SKALA, r. l. f. skala som användes inom landtmäteriet; äv. konkret; förr särsk. om visst slags decimalskala. Alm. 1825, s. 34 (konkret). Scheutz Ritk. 24 (1832; konkret). —
(2 a) -SLÄKTE(T). (†) zool. fjärilssläktet Geometra Lin. VetAH 1770, s. 19. Dahlbom Insekt. 200 (1837). —
-STÅNG. (numera bl. mera tillf.) vid jordmätning (dels vid avvägning, dels vid längdmätning) använd stång, mätstång, ”latta”. Lind (1749; under feld-ruthe). Alm BlVap. 141 (1932; om förh. 1816). —
-TJÄNST. tjänst ss. landtmätare. BoupptSthm 1686, s. 165 a, Bil. (1685). —
-ÄNKA. KlädkamRSthm 1651 A, nr 195.
Spalt L 257 band 15, 1939