Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDTBRUKARE lan3t~brɯ2kare, förr äv. LANDBRUKARE, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
person som yrkesmässigt bedriver jordbruk, jordbrukare, bonde; särsk. ss. officiell yrkesbeteckning. Roman Holbg. 36 (1746). Sedan landtbrukaren Lars Larsson sökt lagfart å fastigheterna N:o 75 och N:o 76 (osv.). PT 1911, nr 28 A, s. 1. Hellström Malmros 114 (1931). RTKatal. 1939, 1: 505.
-HUSTRU. —
-SON.
Spalt L 252 band 15, 1939