Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAMELL lamäl4, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
(i fackspr.) tunn skiva l. platta, tunt blad (av mineral o. d.); äv.: rektangulärt, relativt sett föga bredt stycke l. block (av ngt). Emillan bägge lamellerna eller beenskifworna af sielfwa hufwudskåhlen. Lindestolpe Frans. 52 (1713). Då .. (skiffern) brytes sönder, går den icke i lameller, utan i ojämna och kantiga stycken. Kalm VgBah. 266 (1746). Kalksten i fyrkantiga lameller som tegelstenar. Palmstedt Res. 126 (1780). Strömsamlarna (i likströmsmotorn) äro sammansatta af lameller af hårddragen koppar, isolerade från hvarandra .. genom pressad glimmer. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 190. — jfr BEN-, BINDVÄVS-, GULD-, KOPPLINGS-, STÅL-, TVILLINGS-LAMELL m. fl. — särsk.
a) bot. hos vissa svampar (skivsvampar): vertikalt ställd skivlik bildning som uppbär sporer, fruktskiva. Linné Stenr. 15 (c. 1747). Bülow Svamp. 15 (1916).
b) tekn. mer l. mindre skivformig, ss. värmeutstrålare tjänstgörande del av värmeelement. Ahlberg FarmT 14 (1899).
-FJÄDER. tekn. fjäder bestående av en l. flera lameller, bladfjäder; äv. om tryckfjäder som pressar lamellerna mot varandra i en lamellkoppling. Nyström Telef. 113 (1885). Nerén (1930). —
-FORMIG. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 161. Att det slutna kvarteret .. ersättes med friliggande, av ljus och luft fritt kringspolade, parallella längor, det så kallade lamellformiga byggnadssättet. Johansson FunktVerkl. 182 (1931). —
-HJUL. tekn. friktionshjul som består av ett antal bredvid varandra å en axel uppsatta, i axiell led flyttbara ringar som mellan sig upptaga o. inklämma motsvarande ringar på annat hjul o. därigm överföra rörelsen till detta. 2NF 8: 1434 (1908). —
-HUS.
2) byggn. friliggande bostadshus byggt som länga o. orienterat så att varje lägenhet får sol ngn gg på dagen (jfr språkprovet fr. 1931 under -FORMIG). OoB 1930, s. 432. —
-KOPPLING. tekn. friktionskoppling där den nödiga friktionen åstadkommes därigm att plåtlameller tryckas mot varandra. SvMotT 1907, s. 139. —
-LAGER, n. veter. det innersta lagret i hästens hovvägg. Bendz Hofbesl. 23 (1866). Bergman Hofbesl. 32 (1905). —
-SYSTEM. system (t. ex. vid uppvärmning l. husbyggnad) som är kännetecknat av lameller. AB(L) 1895, nr 286, s. 1. Lamellsystemet med fristående (byggnads-)längor och öppna gårdar. SvD(A) 1931, nr 171, s. 10. —
-TRÄ. tekn. koll.: plattor bestående av på kant ställda, under tryck hoplimmade träribbor, med faner på såväl över- som undersidan. SvD(A) 1928, nr 324, s. 1 (i annons).
LAMELLÖS, adj. som består av lameller; som har en av lameller kännetecknad struktur; skivig; flagig, bladig. Fischerström 2: 179 (1780). (Känselnerverna) sluta antingen med fria ändförgreningar eller i lamellösa känselkroppar. Broman Männ. 1: 161 (1925).
Spalt L 142 band 15, 1939