Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄFFLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
(†) bedriva kurtis (med ngn), flörta; äv. allmännare: söka ställa sig in hos ngn. Messenius Blanck. 54 (1614). Wallensteins lefflande med Hanssestäderne. RP 1: 230 (1629). Han hafuer .. tagit Her Pedherss pijga, och läflat medh henne, och budit till att kränka henne. VDP 1654, s. 185. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 226.
LÄFFLERI, n. kurtis. Messenius Blanck. 54 (1614). Icke allena Hoor .. vthan och all Elskogzkättia, (lefflerij) kyssar .. och skamlösa tanckar äre okyskheet. Schroderus Comenius 826 (1639). Brasck FörlSon. I 2 b (1645). —
Spalt L 1517 band 16, 1941