kroppert | SAOB

Publicerad 1938

KROPPERT krop4ert, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Œdman Bahusl. 42 (1746)).

Ordformer

(-art 1746. -ert 1763 osv. -ort 1785)

Etymologi

[jfr d. kroppert, nt. kröpper(t), holl. kropper(d), t. kröpfer, eng. cropper; till KROPP, sbst.4]

(mindre br.) ”kroppduva”, krävduva. Œdman Bahusl. 42 (1746). Strand Tidsfördr. 2: 34 (1763). SvUppslB (1933).

Spalt K 2933 band 15, 1938

Webbansvarig