Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROM krå4m, sbst.1, r. l. m. (Regnér Begr. 293 (1803) osv.) l. n. (VetAH osv.); best. -en resp. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom)
Etymologi
[jfr t. chrom, eng. chrome; av fr. chrome, bildat 1797 av metallens upptäckare L. N. Vauquelin till gr. χρῶμα, färg (jfr KROMATIK, FOTO-KROMI m. fl.), med syftning på dess färgade föreningar]
kem. visst metalliskt grundämne. VetAH 1803, s. 54. En tillsats av krom ökar i hög grad ståls hårdhet. Arrhenius Kem. 85 (1919). Krom är en gråvit, glänsande metall, beständig i luft, löslig i syror. Starck Kemi 193 (1931). — jfr FERRO-, SVAVEL-KROM m. fl.
Ssgr (Anm. I kemiskt fackspr. användas ssgslederna kromi- o. kromo- för att angiva att kromen ss. 3- resp. 2-värd ingår i viss kromförening, t. ex. kromi- resp. kromo-förening, -jon, -salt):
KROM-ALUN. kem. dubbelsalt av kromsulfat o. kaliumsulfat. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 154.
-BETA, r. l. f. färg. betningsbad av surt kromsyrat kali. Sahlin SkånFärg. 204 (1928).
-BETA, v., -ning. färg. jfr -BETA, sbst. Krombetad ull. TT 1895, K. s. 44.
-BLÄCK. tekn. (skriv)bläck (av olika färg) vari kaliumbikromat ingår. Cleve KemHlex. 62 (1883). AHB 122: 9 (1885).
-BRONS. färg. kromhaltig bronsfärg. UB 4: 656 (1873).
-CINNOBER. färg. rödt färgämne bestående av en blandning av neutralt o. basiskt blykromat; ofta liktydigt med: kromorange l. kromrödt. Nisbeth 306 (1867). Ekbohrn (1904).
-FÄRG. kem. kromhaltig mineralfärg. TT 1875, s. 45.
-FÖRENING. kem. Rosenberg OorgKemi 492 (1888).
-FÖRNICKLA, -ing. på galvanisk väg förse (förnicklat föremål) med ett ytterst tunt ytlager av krom. Kromförnicklade velocipeder. UNT 1930, nr 10489, s. 8.
-GARVA, -ning. garv. garva medelst kromsalter; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning. Kromgarvat läder. TT 1896, K. s. 89. Den svenske apotekaren Cavallin uppgives hava omkring 1852 utfört de första försöken med kromgarvning. Form 1934, s. 153.
-GELATIN. tekn. o. fotogr. gelatin som innehåller ngt kromsalt. NF 5: 124 (1881). Kroon Reprodukt. 18 (1935).
Ssgr (tekn. o. fotogr.): kromgelatin-bild. 2UB 10: 325 (1907).
-hinna, r. l. f. 2UB 10: 324 (1907).
-GRÖN, adj. färg. som har kromoxidens gröna färg. Berzelius Blåsr. 213 (1820). SD(L) 1905, nr 83, s. 2.
-GRÖNT, n. färg. kromhaltigt grönt färgämne av växlande sammansättning. AB 1845, nr 103, s. 4. Kallstenius HbOljem. 26 (1913).
-GUL, adj. färg. som har den kromsyrade blyoxidens gula färg. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 175.
-GULT, n.
1) färg. av blykromat bestående gult färgämne. Berzelius Kemi 2: 529 (1822). Han fick .. en liten tub kromgult hos färghandlaren. Engström Kryss 35 (1912).
2) kromgul färgnyans. Kjellberg GrekRomK 10 (1932).
-HALT, r. l. f. (i fackspr.) VetAH 1803, s. 54.
Avledn.: kromhaltig, adj. (i fackspr.) —
-HYDRAT. kem. Rosenberg OorgKemi 489 (1888).
-JÄRN.
1) miner. järnmineral som innehåller kromoxid, kromit. Berzelius FörsökMin. 52 (1814).
2) metall. ferrokrom. SFS 1916, s. 122.
Ssgr (till -JÄRN 1; i fackspr.): kromjärn(s)-fyndighet. PT 1904, nr 269 A, s. 3.
-gruva, r. l. f. JernkA 1865, s. 328.
-malm. (-järn-) 2UB 5: 26 (1902).
-sten. (-järn-) (numera föga br.) kromjärn(malm). SKL (1845). WoJ (1891).
-KLORID. kem. Almroth Kem. 703 (1834).
-KLORUR. kem. Almroth Kem. 703 (1834).
-LÄDER. garv. kromgarvat läder. (Ekenberg o.) Landin 599 (1893).
-MALM. miner. malm innehållande krom. Almström Handelsv. 67 (1845). SvUppslB 16: 117 (1933).
-METALL. (i fackspr.) (metallen) krom; numera i sht tekn. Berzelius Kemi 3: 481 (1818). Dens. ÅrsbVetA 1841, s. 66.
-NICKELSTÅL~002. metall. stålsort som jämte nickel äv. innehåller krom. JernkA 1894, s. 82. HantvB I. 2: 80 (1934).
-OCKRA, r. l. f.
1) miner. mineral väsentligen bestående av kromoxid. FKM 4: 81 (1815). Åstrand (1855).
2) färg. blandfärg bestående av kromgult o. ockra. HantvB I. 1: 36 (1934).
-ORANGE. färg. kromhaltigt färgämne med orangefärg. Almström Handelsv. 176 (1845).
-OXID. kem. Berzelius Kemi 2: 87 (1812).
Ssgr: kromoxid-grönt, n. färg. kromgrönt; äv. om smaragdgrönt. VaruförtTulltaxa 1: 428 (1912).
-RÖDT, n. färg. rödt färgämne bestående av basiskt blykromat. Pfeiffer (1837). Starck Kemi 182 (1931).
-SALT, n. kem. Berzelius Kemi 3: 481 (1818). Kromsalters ljuskänslighet. 2UB 10: 323 (1907).
-STÅL. metall. kromhaltigt stål. Berzelius ÅrsbVetA 1822, s. 110. Kromstål, som utmärkes genom sin stora hårdhet och hållfasthet. SvUppslB 16: 113 (1933).
-SVART, n. färg.
1) svart färg (på bomull, linne l. ylle) erhållen gm färgning med bresilja l. blåholts o. surt kromsyrat kali. AHB 38: 41 (1869). Sahlin SkånFärg. 192 (1928).
2) kromhaltigt, svart färgämne för porslinsmålning. Kjellin (1927).
-SYRA, r. l. f. kem. (från kemisk synpunkt felaktig) benämning på förening av krom o. syre som i vattenlösning har karaktären av syra; äv. (vard. i yrkesspr.) om surt kromsyrat kali. Berzelius Kemi 2: 88 (1812). HantvB I. 1: 175 (1934).
Ssg: kromsyre-element. fys. element (se d. o. 5 a) där depolarisatorn utgöres av kromsyra. 2UB 3: 17 (1896). BonnierKL 4: 1033 (1924).
-SYRAD, p. adj. kem. som har uppstått gm förening med kromsyra; förenad med kromsyra. Kromsyradt kali. Berzelius Kemi 2: 90 (1812). VaruförtTulltaxa 1: 428 (1912).
-TACKJÄRN~20 l. ~02. metall. kromhaltigt tackjärn. JernkA 1881, s. 252. 2UB 5: 400 (1902).

 

Spalt K 2882 band 15, 1938

Webbansvarig