Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRIMINAL krim1ina4l, adj. o. sbst. r. (l. m.); ss. sbst. best. -en, äv. -n.
I. [jfr t. kriminal, eng. criminal; av lat. criminalis, avledn. av crimen, brott; jfr KRIMINELL] (numera knappast br. utom ss. förled i ssgr) adj.: som utgör ett (grovt, förr stundom med dödsstraff belagt) brott; som gäller l. hänför sig till (osv.) brott l. brottmål l. brottslingar; brotts-, brottmåls-, brottslings-, brottslighets-; jfr KRIMINELL 1 o. 2. Bergv. 1: 56 (1624). Per Thorsonss hustru hadhe icke alleenast brutet sitt ächtenskap, vthan sölat sigh i bloodskam och giordt ett criminalt hoor. VDP 1673, s. 407. Criminale mål. Bergv. 1: 532 (1703). Den kriminala lagstiftningen. Livijn 2: 282 (1834). Östergren (1930 angivet ss. mest förekommande i ssgr).
II. [elliptiskt för vissa ssgr till I] sbst.
1) (†) = KRIMINAL-LAG, -RÄTT; i sg. best. Biberg 3: 406 (c. 1823). Ni har ju ett riktigt experimentalfält för er med civillagen på ena sidan och kriminalen på den andra. Blanche Våln. 688 (1847). Nyblæus Straffr. 26 (1852).
-AVDELNING~020.
-DOM. (kriminal- 1684—1695. kriminals- 1641) (†) dom i brottmål, brottmålsdom. VDBötB 1641, s. 196. LMil. 4: 662 (1695). —
-DÅRE. (i fråga om bruklighet jfr DÅRE 2 anm.) sinnessjuk förbrytare; äv. (vard.) ss. okvädinsord. RiksdRevStatsv. 1899, s. 31. GHT 1934, nr 86, s. 3. —
-EXPEDITION. (förr) i hovrättskansli: avdelning för behandling av brottmål. SvStatscal. 1813, s. 8. Därs. 1928, s. 82. —
-LAG, r. l. m. strafflag. GT 1788, nr 25, s. 1. Riksens Ständer äga gemensamt med Konungen magt at stifta allmän Civil- och Criminal- samt Kyrko-Lag. RF 1809, § 87. SvRiksd. II. 14: 39 (1934). —
-MUSEUM. innehållande olika slag av förbrytarredskap, samlingar av material från brottmålsutredningar m. m. 2NF 18: 1432 (1913). —
-MÅL. (numera mindre br.) brottmål. Abrahamsson 670 (1726; efter handl. fr. 1683). Annerstedt UUH II. 2: 8 (1909). —
-PATIENT. på offentligt sinnessjukhus vårdad sinnessjuk l. psykiskt abnorm person som sakfällts (åtalats) för brott (men förklarats straffri). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 54. —
-POLIS. (kommunal l. statlig) polisorganisation (polisavdelning) för uppspårande o. utredande av begångna brott; äv. om lokal för kriminalpolisavdelning. AB(A) 1918, nr 48, s. 5. —
-POLITIK. (sammanfattningen av de riktlinjer man följer vid) bekämpande av brottsligheten (under hänsynstagande till dess orsaker o. olika motåtgärders värkningssätt); läran om denna (samhälls)värksamhet. SDS 1895, nr 460, s. 2. —
-PROTOKOLL(ET). (i fråga om ä. förh.) protokoll vid domstols (särsk. hovrätts) handläggning av brottmål. Serenius G 4 a (1734). Under en session satt jag några gånger vid kriminalprotokollet i Svea hofrätt. De Geer Minn. 1: 61 (1892). —
-PSYKOLOGI. den del av kriminologien som sysselsätter sig med brottslingarnas själsliv; stundom liktydigt med kriminalantropologi. VerdS 155: 8 (1908). —
-RÄTT, r. l. m. (numera mindre br.) straffrätt. Lindfors (1815). Minnesskr- 1734Lag 2: 839 (1934). —
-SAK. (kriminal- 1618—1934. kriminals- 1635) (numera föga br.) brottmål, brottmålssak. SUFinlH 5: 378 (1618). Minnesskr1734Lag 2: 836 (1934). —
-SOCIOLOGI. vetenskap som studerar brottsligheten ss. samhällsföreteelse o. därmed sammanhängande sociala förhållanden. VerdS 155: 8 (1908). —
-STATISTIK. statistik över brott(mål) o. d., brottmålsstatistik; den del av kriminalsociologien som arbetar med statistiska metoder. Geijer I. 6: 123 (1839). SvUppslB 16: 22 (1933). —
-TEKNIK. läran l. den praktiska kännedomen om exakta metoder att upptäcka brott o. uppspåra förbrytare. SDS 1929, nr 43, s. 12. Handbok i kriminalteknik. Söderman o. Fontell (1930; boktitel).
B (†): KRIMINALS-DOM, -SAK, se A.
Spalt K 2768 band 15, 1938