Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONVENTIKEL kon1väntik4el l. -ven-, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. -klar ((†) -kler Humble Novator (1728; i titeln), Hagberg Shaksp. 4: 311 (1848)); förr äv. KONVENTIKUL, m. l. f.; pl. -kuler. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. formen conventiculum med pl. -la. Levin RelTvång 160 (cit. fr. 1702), Nehrman JurCr. 134 (1756).
1) (†) sammankomst. Efter slutad conventikel på rådstugan. MoB 8: 67 (c. 1780). Hagberg Shaksp. 4: 311 (1848).
2) (i fråga om ä. förh.) sammankomst för uppbyggelse, som ägde rum utanför den av kyrkan fastställda ordningen för gudstjänster; äv. i uttr. hålla konventikel. RP 8: 496 (1641). Det var .. väl främst genom sina konventiklar .. som Rosenius fick sin stora makt över själarna. Linder Tid. 194 (1924). — särsk. bildl. Heidenstam Vad vilja vi? 19 (1914). En estetisk konventikel. SvLittH 2: 302 (1919).
-PLAKAT. år 1726 utfärdat plakat innehållande (ett till år 1858 gällande) förbud mot hållande av konventiklar; i sht i sg. best. PrestP 1850—51, 2: 340. SvKyrkH 5: 308 (1935).
Spalt K 2325 band 14, 1937