Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONUNG kå3nuŋ2, sbst.2, l. KONING kå3niŋ2, sbst.2, äv. (knappast br.) KONIG kω3nig2, förr äv. KUNGE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
bot. växten Origanum vulgare Lin., vildmejram. 2LinkBiblH 4: 77 (c. 1550). Färge-gräs, som folket här på orten bruka, voro (bl. a.) Konung eller Origanum at färga rödt. Linné Öl. 58 (1745). Sernander SthmNat. 73 (1926).
B: KONUNGS-GRÄS. (konunga- 1745—1861. konungs- c. 1870—1880) (i vissa trakter) = KONUNG, sbst.2 Linné Fl. nr 480 (1745; fr. Smål.). Berndtson (1880). —
Spalt K 2321 band 14, 1937