Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONDITIONAL kon1ditʃωna4l l. -iʃ-, l. 01—, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
I. adj.
1) (†) om avtal, kontrakt, dom o. d.: villkorlig; jfr KONDITIONELL 1. Medh begieran om en conditional domb. NoraskogArk. 5: 227 (1671). VDP 1680, s. 234.
2) språkv. om konjunktion l. sats l. verbform: som angiver villkor; villkors-; jfr KONDITIONELL 2. Konditionala bisatser. Rydqvist SSL 5: 173 (1874). Danell SvSpr. 101 (1927).
Spalt K 2087 band 14, 1937