Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONCENTRATION kon1säntratʃω4n l. -sen-, l. konsän1-, l. -aʃ- (kånnsänntratschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) motsv. KONCENTRERA 1. Kempe Krigzpersp. 18 (1664). En koncentration av centralbankernas kassahållning i stora finanscentra. Cassel TeorSocEkon. 463 (1934). — särsk. i konkretare anv.: koncentrat (i bet. c). Hon hade .. varit som nordens korta, flyktiga sommar, en koncentration af skönhet och lycka. Ahrenberg Landsm. 54 (1897). Engström Lif 38 (1907).
3) motsv. KONCENTRERA 3. Larsson Bildn. 37 (1908). (Skalden intygade) att han blott behövde något ögonblicks koncentration för att .. känna sig buren av den produktiva strömmen. SvD(A) 1935, nr 181, s. 9. — jfr VILJE-KONCENTRATION.
b) kem. o. fys. motsv. KONCENTRERA 4 b; ofta konkretare: styrkegrad, halt (av visst ämne). Wallerius ChemPhys. 1: 303 (1759). Narkosgraden .. är beroende på narkosmedlets koncentration i blodplasmat. LbKir. 1: 427 (1920). Starck Kemi 299 (1931).
5) motsv. KONCENTRERA 5. Snoilsky i 3SAH 9: 45 (1894). Berättelsen .. är skriven med mönstergill koncentration. SvD(A) 1933, nr 314, s. 13.
(3, 5) -FÖRMÅGA. —
(1) -LÄGER. [jfr t. konzentrationslager; efter eng. concentration camp] vid krigstillfälle upprättat interneringsläger för civila personer som äro medborgare i fientlig stat; äv. om dylikt, under vissa inrikespolitiska förhållanden (i vissa länder) förekommande läger för personer som anses utgöra en fara för statens l. den härskande regimens bestånd; äv. (mera tillf.) om straff bestående i internering i dylikt läger. Pienaar Steijn 101 (1902; i fråga om förh. under boerkriget). Övriga sammansvurna (mot Sovjetunionen) ha dömts till koncentrationsläger. UNT 1929, nr 10360, s. 5. Böök HitlTyskl. 32 (1933). —
(1) -LÄSNING. pedag. läsning (i skola) varvid olika ämnen växelvis under en viss del av läsåret erhålla ett större antal timmar o. under en annan ett mindre timantal l. helt nedläggas, periodläsning. SvD(A) 1919, nr 245 A, s. 5. —
(4 a) -SMÄLTNING. [jfr t. konzentrationsschmelzen, eng. concentration-smelting] metall. smältning (av malm o. d.) i syfte att åstadkomma koncentrering av metallhalten. Rinman 2: 704 (1789). Rig 1928, s. 110. —
(4 a) -STEN. [jfr t. konzentrationsstein, ävensom eng. concentration-metal] metall. koncentrerad skärsten. Liedbeck KemTekn. 312 (1864). NoK 76: 63 (1927).
Spalt K 2072 band 14, 1937