Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLLODIUM, kolω4dium, äv. 0302, n.; best. -iet; förr äv. KOLLODION, n.
(i sht i fackspr.) (särsk. inom kirurgien o. fotograferingskonsten samt vid framställning av konstsilke använd) vattenklar, slemmig (stelnande) vätska som framställes gm lösning av svagt nitrerad cellulosa i alkohol o. eter. Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 284. Starck Kemi 262 (1931).
B: KOLLODIUM-BOMULL. svagt nitrerad cellulosa använd vid framställning av kollodium; jfr -ULL. Nyblæus Fotogr. 60 (1874). Starck Kemi 262 (1931). —
-EMULSION. —
-FÖRBAND. kir. Collodiumförband användes blott å sår med ingen eller ringa sekretion. LbKir. 1: 552 (1920). —
-HINNA, r. l. f. (kollodii- 1874. kollodium- 1884 osv.) genomskinlig, vattentät hinna av stelnat kollodium. Nyblæus Fotogr. 35 (1874). 2UB 10: 367 (1907). —
-PAPPER. fot. med klorsilverhaltigt kollodium preparerat ljuskänsligt papper, användt vid fotografering; jfr ARISTO-PAPPER. UB 4: 620 (1873). 2UB 8: 155 (1900). —
-PLÅT. (kollodii- 1874. kollodium- 1896 osv.) fot. med kollodiumemulsion överdragen fotografisk plåt. Nyblæus Fotogr. 69 (1874). Bergstrand Astr. 170 (1925). —
Spalt K 1885 band 14, 1936