Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOKAIN kω1kai4n (trestavigt), äv. kωk1– l. kok1-, stundom kå1-, n. (UpsLäkF 1867—68, s. 307, osv.) l. r. (SAOL (1900; jämte n.) osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
av kokabuskens blad framställt ämne som (vanl. i form av ett vitt, kristalliniskt pulver med svagt bitter smak) användes ss. njutningsmedel, varvid det brukas ss. snus l. förtäres, samt till medicinskt bruk, i sht ss. bedövningsmedel. En pris kokain. UpsLäkF 1867—68, s. 307. Den karakteristiska verkan af kokainet yttrar sig i en häftig retning af det centrala nervsystemet. Hygiea 1891, 1: 420. Kokainet .. användes till insprutning eller bepensling av slemhinnor. Arrhenius Kem. 273 (1919). Kokainet är ett sedan århundraden av vissa sydamerikanska folk begagnat berusningsmedel. Wigert PsykSj. 2: 123 (1925).
-HANDEL. handel med kokain. Koch EmigrLand 271 (1910). I de stora kulturländerna har man måst vidtaga .. skyddsåtgärder mot den illojala kokainhandeln. Wigert PsykSj. 2: 125 (1925). —
-INJEKTION. med. —
-INSPRUTNING~020. med. —
-LÖSNING. med. konkret. Öhrvall Smaks. 38 (1889). Pensling (av slemhinna) med kokainlösning. Thunberg Livsförrättn. 144 (1924). —
-MISSBRUK~02 l. ~20. —
-PULVER. —
-RUS. —
-SMUGGLARE. —
-SPRUTA, r. l. f. med. spruta för insprutning av kokainlösning i kroppen. VaruförtTulltaxa 1: 466 (1912).
KOKAINISM, r. [jfr t. kokainismus, eng. cocainism, fr. cocaïnisme] med. (kronisk) kokainförgiftning; äv.: vanemässigt användande av kokain ss. njutningsmedel, missbruk av kokain; ngn gg om kokainhunger. Hygiea 1891, 1: 423. Wigert PsykSj. 1: 45 (1924). SvUppslB 15: 720 (1933; om kokainhunger). —
Spalt K 1817 band 14, 1936