Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUMP klum4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) tjockt o. tungt, vanl. obearbetat stycke av fast ämne, oftast med oregelbunden l. ngt rundad form; äv. om mindre kvantitet av formlös massa med mjuk l. slemmig konsistens; äv. om klubbformig l. förtjockad del l. ända av trästock l. påk l. annat långsträckt föremål; jfr KLABB, sbst.2, KLAMP, sbst.1, KLIMP, sbst.1, KLOSS, sbst., KLUBB, sbst.1, KUBB. Stiernhielm Arch. B 2 b (1644). 1. runnepåk (dvs. rönnpåk) medh en klump på änden. KKD 10: 148 (1708). Svampen (liknar) en gul knölig klump, stor som en knytnäfve. VetAH 1810, s. 82. En Ölost, som skurit sig, deruti osten ligger för sig i ledsamma klumpar, och allt det öfriga utgör vassla blott. NDA 1839, nr 191 (284), s. 2. Dion .. knådade deraf (dvs. av leran) en klump. Han formade af klumpen en menniskas skapnad. Topelius Lb. 1: 3 (1860); jfr b. En liten kloss eller klump. Upmark Lübke 320 (1872). Malmen (i Gällivare) uppträder i utkilande, linsformade klumpar. Flodström Naturförh. 61 (1918). Hans vilja, hans ambition låg som en död, levrad klump inom honom och vållade en .. olidlig värk i själen. Siwertz Låg. 240 (1932). — jfr BLOD-, BLY-, DEG-, FETT-, GLAS-, GULD-, IS-, JÄRN-, MALM-, METALL-, SILVER-, SLEM-, STÅL-, SYKLUMP m. fl. — särsk.
a) (utom i β numera bl. i vissa trakter, fackspråkligt l. bygdemålsfärgat) stycke av trä (i allm. icke format för ngt särsk. ändamål), klabb, klamp, kloss, kubb; särsk.: till bränsle l. kolning avsedd stock, stundom äv.: (kortare) sågstock l. timmerstock. Spegel 220 (1712). En afsågad och skalad, qvistfri klump af en trädstam. TT 1873, s. 138. Till underveden (i en resmila) åtgick 1,500 klumpar af full längd, och 120 st. af kortare längd. JernkA 1894, s. 420. Fatab. 1928, s. 38. — jfr SLAG-, VED-KLUMP. — särsk.
α) (†) om träkloss som fästes om foten på djur l. människa för att inskränka rörelsefriheten; ngn gg äv. bildl.; jfr BLACK, sbst.1 1, KLUBB, sbst.1 1 b. VRP 9/12 1736 (om black om foten på människa). (Hästen) går hvar han vill öfver Gärdesgårdar och (har) derföre burit Klump i Sommars. Därs. 14/11 1767. Samtiden 1874, s. 511 (bildl.).
β) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) i uttr. bära klumpen, för skolförseelse utstå straff bestående däri att delinkventen under ngn tid måste släpa med sig l. bära en träkloss fäst i en vid hans ben fastlåst kedja. Ödmann Hågk. 54 (c. 1805; uppl. 1918). 2NF 25: 1106 (1917; i fråga om förh. på 1700-talet).
γ) fisk. (i sht vid skötfiske använd) stor flytkropp av trä l. (i påse förvarad) kork. Ekman NorrlJakt 332 (1910). Arwidsson Strömm. 40 (1913). SvKulturb. 9—10: 273 (1931). — jfr KORK-, LILL-, STOR-, ÄND-KLUMP.
b) (†) formlöst, obearbetat stycke utgörande material l. ämne till ngt. Såsom man ei af hvar och en klump kan giöra ett Beläte, altså äro ei alle Ingenia beqväme til Studerande. Bliberg Acerra 120 (1737). — jfr MÄNNISKO-KLUMP.
c) (utom tillf. numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) på besman: den i hävstångens ena ända sittande motvikten; jfr KLUBB, sbst.1 2 a. RP 7: 157 (1638). SPF 1848, s. 240. Sundén (1886).
d) trädg. = KLIMP, sbst.1 c. Trädet blef flyttadt med klump och oskadadt. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 24. Abelin VTr. 68 (1903).
e) om sammanhängande, hårdare del i en till sin konsistens eljest någorlunda likartad mjuk l. halvflytande l. pulverformig massa; jfr KLIMP d. Sammanhängande klumpar (av krut) sönderkramas med fingrarne. Spak HbFältartill. 123 (1873). Det förfiltade maltet skall väl arbetas, så att alla klumpar försvinna. Lindberg Svagdr. 43 (1892). LB 1: 115 (1899).
f) (vard.) om slem som stockat sig i svalg l. luftvägar; äv. (o. oftast) i oeg. l. bildl. anv., om den känsla av stockning i halsen (l. bröstet) som står i samband med upprörd sinnesstämning l. ångest o. d. (De älskande) ha, medan de tala, en klump i strupen. MalmöT 1898, nr 653, s. 3. Där satt en klump i halsen, som jag svalde många gånger för att få ned. Nordström Amer. 56 (1923). Jag ville gråta också, men jag hade en klump i bröstet. Engström Mem. 157 (1927). SvD 10/7 1932, Söndagsbil. s. 3.
g) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr a α o. f). Bellman Gell. 73 (1793; om staty). Två stycken de allra lustigaste, mjukaste, ännu snubbelfotade klumpar. Gellerstedt Gläntor 138 (1909; om valpar). Medborgarhusets oerhört koncentrerade klump. SvD(A) 1934, nr 246, s. 22. — särsk.
α) (vard.) nedsättande benämning på person med mer l. mindre klumpig o. oformlig kropp; äv. i överförd anv., om person med tröga o. klumpiga rörelser. Missförståndet 40 (1740). Bort, vanskapte klump, / Din själ är lika krum som din gestalt! Hagberg Shaksp. 4: 379 (1848; om vanskapt person). Engström Bläck 48 (1914).
β) (starkt vard., skämts.) om människas huvud. Ens framtid mången gång beror av slumpen / och säkert ej på vad som finns i klumpen. Myhrberg NDård. 140 (1924). Bergman SkolpSlang 95 (1934). — jfr DÖPELSE-KLUMP.
γ) (i vissa trakter) om högre bärg l. fjäll utan spetsig topp. Amazonfloden .. kommer ifrån Andiska bergens största klumpar. Hartman Geogr. 153 (1806). (Han fick se) lappar och renar tåga uppför klumpen ovanför gårdarna i byn. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 57. På Skid. 1928, s. 148. — jfr BÄRG-, FJÄLL-KLUMP.
δ) [efter motsv. anv. av t. klump(en), ä. t. klumpf; jfr äv. lat. massa, dels: klimp, dels: oformad massa, kaos] (†) om kaos; jfr KLIMP, sbst.1 j. L. Paulinus Gothus ThesCat. 169 (1631). (Den dygdiges) Roos kan stadigt stå / Til Himmel Jord ok Alt i förna klumpen gå. Lucidor (SVS) 368 (1674). Runius (SVS) 3: 38 (c. 1707). — jfr RÅ-KLUMP.
2) (mer l. mindre kompakt, oordnad) samling av enskilda föremål l. individer o. d.; hop, flock; klunga; komplex; stundom övergående i bet.: (litet) antal, mängd; utom mera tillf. numera bl. i b, ävensom i uttr. i klump, äv. i (förr äv. uti l. på) en klump, i flock, i (en) klunga, i sällskap (vanl. bildl., se b). (När) fienden ville inthet giffva dhe Svenske och Finnerne qvarteer, då drogo dhe alle uth i en klump. RP 3: 256 (1633). Därs. 9: 466 (1642: på en klump). En liten klump af adeln. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 17. Jordegendomars .. sammanhopande i större klumpar. FörslCivL 1826, Motiv. s. 118. En klump halmtäckta hyddor skänka en smula skugga. Cavallin Kipling Emir. 112 (1898). Flickorna sutto i klump. Grebst 1År 60 (1912). En klump figurer (dvs. personer) fastnade i dörröppningen med virvlande armar och ben. Didring Malm 1: 205 (1914). SvD(A) 1931, nr 201, s. 7. — särsk.
a) i fråga om bin (l. andra insekter): klunga, klase; i sht i uttr. sätta sig l. sitta i klump; förr äv. om vissa koralldjurs kolonier. Om en stoor (bi)Swarm satte sig uthi twenne Klumpar uthi ett Trää. IErici Colerus 2: 103 (c. 1645). VetAH 1788, s. 235 (om klunga av orgelkoraller). Weste (1807). Gellerstedt Hemtr. 6 (1905; i fråga om bin). — jfr BI-KLUMP.
b) i överförd l. bildl. anv., i uttr. i klump, stundom i en klump.
α) tillsammantagna, tillsammans, (alla) på en gång, samfällt. Crusenstolpe CJ III. 2: 387 (1846). Tessin .. böd skådespelare-truppen i klump god natt. Dens. Tess. 3: 115 (1847). Efter några år torde .. båda häftena (av Fänrik Ståls sägner) bedömas i klump. Runeberg ESkr. 2: 287 (1861). Då man .. presenteras för en skara ynglingar i klump. Bergman Mark. 155 (1919). — särsk. i fråga om försäljning l. köp: tillsammans, i ett utbud; i slump. Ahrenberg Hih. 211 (1889). Att egendomen jämte alla verken skulle försäljas i klump. Ramsay Barnaår 7: 5 (1906).
β) utan undantag l. åtskillnad, över en bank. Första omsorgen af ”herr Carl” och ”hans Jarl” var att i klump bortjaga .. alla Gustaf III:s förtrogne. Crusenstolpe Mor. 4: 260 (1841). Den gamla skolans kraf, som .. den tidens unga diktarsvenner helst ratade i klump såsom idel pedanteri. Hjärne i 3SAH 25: 6 (1911).
γ) utan behandling l. angivande av l. hänsyn till de enskilda fallen l. posterna l. detaljerna l. föremålen l. individerna o. d.; utan specificering; icke var för sig, icke i detalj. Statsutskottet förmenas skola tillstyrka summan i klump och lemna fördelningen åt regeringen. Geijer I. 8: 485 (1829). (Räkningen anger) nötkreaturens antal blott i klump, utan fördelning på de olika slagen: oxar, tjurar, kor. Fahlbeck JordbrAfk. 48 (1893). Att älska sin nästa är ej att älska alla mänskor i klump. Utan det är att älska särskilda mänskor. Beskow DeUnga 77 (1904). SvD(A) 1929, nr 177, s. 4. — särsk. (numera föga br.) i fråga om yttrande: generellt, i största allmänhet. Wingård Minn. 3: 108 (1846). Bremer Brev 4: 353 (1864). Frågan är illa stäld, då man talar i klump om ”sagornas ursprung”. Bergström LittNat. 257 (1889).
-DYNA, r. l. f. (i fackspr., numera mindre br.) sydyna försedd med blyklump l. annat tungt föremål o. avsedd att däri sätta nålar o. d. till fasthållande av arbetet, syklump. BoupptVäxjö 1803. Langlet Husm. 895 (1884). TySvO 1656 (1932). —
-FINGER. [jfr d. klumpfinger] (tillf.) finger som gm missbildning l. stympning blivit abnormt kort (o. tjockt). Topelius Planet. 2: 118 (1889). —
-FISK.
1) [jfr d. klumpfisk, t. klumpfisch] zool. fisken Mola mola Lin., som utmärkes av en klumpig, äggformig, skivlikt tilltryckt kropp, solfisk, månfisk; äv. (nästan bl. i pl.) i utvidgad anv., ss. benämning på familjen Molidæ. SKL (1847). 4Brehm 12: 269 (1929). jfr KORT-KLUMPFISK.
Ssg (till -FISK 1): klumpfisk-släkte(t). zool. i sg. best., benämning på släktet Mola Lin. (Orthagoriscus Willug.). Nilsson Fauna 4: 697 (1855). 2NF (1910). —
-FOT, sbst.1
1) [jfr d. klumpfod, t. klumpfuss] hos människa: fot som gm (vanl. medfödd) missbildning är abnormt kort o. tjock (klumpformig); äv. abstraktare, om dylik fotdeformitet; äv. i överförd anv., om person med ”klumpfot”; jfr KLUNKE-FOT (se KLUNK, sbst.1 ssgr). Möller (1745; under bot). Fötterne (hos missfostret) äro båda fullkomliga klumpfötter. VetAH 1818, s. 236. En klumpfot kan också hitta rätta vägen. SvOrdspråksb. 31 (1865). En höggradig medfödd klumpfot. Haglund HållnRörOrg. 1: 21 (1924).
2) (tillf.) i pl., om stora, klumpiga fötter. Ovanligt stora skodon, som dock ingalunda glappa på hennes klumpfötter. SvSkämtl. 100: 25 (1918).
3) (†) zool. fot med (normalt) till en klump sammanvuxna tår o. (hos däggdjur) med väl utbildade trampdynor; äv. i överförd anv., om djur med dylika fötter. Thorell Zool. 2: 206 (1861; om landsköldpaddas fot). Sengångarne äro, som det synes, naturliga klumpfötter. Sundström Huxley 293 (1874). —
-FOT, sbst.2 [gm missuppfattning uppkommet av KLUMP-ROT] (†) klumprot, klumprotsjuka. Arrhenius Jordbr. 2: 260 (1888). —
-FOTAD, p. adj.
1) motsv. -FOT, sbst.1 1: som har klumpfot (l. klumpfötter). Martin Bensj. 181 (1782). Tikkanen Konsth. 184 (1925).
2) (†) i överförd anv., i uttr. gå klumpfotad, gå med tunga steg, klampa. Envallsson Tunbind. 53 (1781).
3) (vard.) bildl.: klumpig, ovig, tung(rodd), otymplig, ”stelbent”. I salmen n:r 154 .. förekomma alltigenom banala och klumpfotade vändningar. GHT 1896, nr 294 A, s. 3. Karlgren BolsjevRyssl. 152 (1925). —
-HAND. [jfr d. klumphaand, t. klumphand] anat. hand som gm missbildning är mer l. mindre klumpformig; äv. abstraktare, om dylik handdeformitet. Svalin Ordl. (1847). Haglund HållnRörOrg. 2: 89 (1924). —
-HAVRE. bot. havrearten Avena trisperma Schübl., som bl. a. utmärkes av klumpiga, med tre korn försedda små ax. Lyttkens Växtn. 1487 (1913). —
-HIRS. bot. hirsväxten Panicum miliaceum Lin. var. contractum Alef., som bl. a. utmärkes av sammandragen, i toppen tjock vippa. Lilja HbOdlVext. 4 (1842). Lyttkens Växtn. 1530 (1913). —
-KROK. (i vissa trakter) fisk. fiskredskap bestående av en träklabb vars ena ända är förankrad medelst en sänksten o. i vars andra ända reven med sin krok är anbragt. SkandFisk. Bih. 33 (1838). Smitt SkandFisk. 1008 (1895). —
-LACK. [jfr d. klumplak, t. klumpenlack] (i fackspr.) gummilacka i form av oregelbundna klumpar; äv. ss. ämnesnamn. NF 6: 245 (1882). Jönsson Gagnv. 324 (1910). —
-MASK; pl. -ar. (i vissa trakter) benämning på grodungen under det stadium då den har äggrund kropp o. lång, tunn, hoptryckt stjärt o. då extremiteterna ännu icke framträdt. Sundevall Zool. 79 (1835). Lagerlöf Holg. 1: 211 (1906). Östergren (1930; angivet ss. ”landsdelsord”). —
-NÄSA. [jfr d. klumpnæse] (vard.) tjock o. klumpig näsa, ”potatisnäsa”; äv.: trubbnäsa. Fries Grönl. 71 (1872). En äldre man med frostbiten klumpnäsa. Heidenstam Karol. 1: 172 (1897). Lundgren GHusen 40 (1922). —
-NÄST, p. adj. (vard.) som har ”klumpnäsa”. Heidenstam Dikt. 34 (1895). Lindqvist Herrgårdsh. 95 (1921). —
-PIL. (i fackspr., förr) pil som (i st. f. spets) var försedd med en klump l. kolv i ena ändan, kolvpil, kolv. 3NF 15: 991 (1931). —
(2 b γ) -POST. (tillf.) post l. parti (av varor) som försäljes l. köpes i klump. AB 1897, nr 259, s. 2. —
-ROT. (i fackspr.) växtrot angripen av klumprotsjuka; äv. (stundom äv. i pl.): klumprotsjuka. HbTrädg. 2: 46 (1872; i pl.). Juhlin-Dannfelt (1886). LAHT 1924, s. 271.
Ssgr: klumprot(s)-sjuka. (i fackspr.) benämning på en hos kål, kålrötter, rovor o. vissa andra korsblommiga växter uppträdande sjukdom som förorsakas av en slemsvamp (Plasmodiophora brassicæ Woron.) o. kännetecknas av knölformiga ansvällningar på den angripna växtens rötter. Juhlin-Dannfelt 227 (1886). Lindfors SjOdlVäxt. 27 (1927).
-svamp. (i fackspr.) svampen Plasmodiophora brassicæ Woron., vilken förorsakar klumprotsjuka. LB 2: 167 (1900). LAHT 1925, s. 126. —
(2 b γ) -SIFFRA. siffra angivande en icke (närmare) specificerad (slut)summa. ArbStat. A 2: 110 (1899). Försvarsfrågan 258 (1913). —
-SLAGNING. [anledningen till benämningen oviss] bärgv. metod för gruvborrning varvid den borrande (för att till omväxling kunna ändra sin kroppsställning) med fattning om släggan med båda händerna slår på det i borrhålet fritt stående borret. JernkA 1887, s. 151. —
-STEN. i sht arkeol. stenblock l. stor, klumpformig sten, vanl. av ngt rundad form; i sht om dylik sten ingående i forn- l. medeltida stensättning (skeppssättning l. domarring) l. gravröse o. d.; äv. (tillf.) ss. ämnesnamn. 2VittAH 14: 10 (1828, 1838). Kyrkan var .. af grof klumpsten. Höjer Sv. 2: 1085 (1879). Öfver grafven låg ofta en stor klumpsten, som gick upp till den ljungbevuxna jordytan. SDS 1904, nr 247 A, s. 2. (Skeppssättningen) är byggd av smärre klumpstenar. Rig 1931, s. 187. —
(2 b γ) -SUMMA. icke (närmare) specificerad summa; totalsumma. SD(L) 1896, nr 562, s. 1. Han (har) lämnat kvitto å en klumpsumma, utan varje specifikation. SocDem(A) 1928, nr 68, s. 7. —
-SÖM, r. l. m. (i fackspr.) (i sht inom vitbroderiet använd) prydnadssöm sydd med täta, parallella styng (”plattsöm”) över ett i allm. med förstyng l. dyl. fyllt mönsterparti, upphöjd l. reliefartad plattsöm; äv. om den för åstadkommande av dylik söm använda tekniken. DA 1808, nr 85, Bih. s. 4. Branting PrydnSöm 59 (1910). Fredr1Tid 38 (1924). —
-TALS, adv. (klump- 1840. klumpe- 1788) (†)
-TAND. urmak. på gånghjul i ur: tand l. kugge vars fria, tvärt slutande ända är något bredare än tanden i övrigt o. bildar en på den ena sidan utskjutande mindre tand; jfr SPETS-TAND. Schweder HbUrmak. 8 (1874). Ericsson Ur. 257 (1897). —
-TÅNG; pl. -tänger. [jfr d. klumpejærn] (förr) benämning på ett slags friser- l. krustång försedd med klumpar på skalmarnas ändar. BoupptVäxjö 1773. Luxen går nu så långt, at man har klumptänger af silfver. MagKonst 1826, s. 80. —
-VIS, adv. (klump- 1814 osv. klumpe- 1734—1753) [jfr t. klumpenweise] (utom i bet. 2 b mindre br.)
1) till 1: i (form av) klumpar l. klumplika samlingar. När maltet blifvit mält, malet, i vatten däfvigt, kramas det tillsammans emellan händerna klumpevis, lägges inuti en het ugn att bakas. Linné Ungd. 2: 329 (1734). Fennia XXXV. 4: 22 (1915).
2) till 2: i hopar l. flockar l. grupper, i klunga l. klungor, gruppvis, flockvis, hopvis. (Infanteriet) stridde klumpvis och utan bestämd beväring. Lefrén Förel. 1: 222 (1818). Arbetarna (i England) återgå klumpvis (till arbetet). SvD(A) 1926, nr 127, s. 3. särsk.
a) till 2 a. At Bien .. visa sig .. klumpevis inom .. flögen. Koch Biskiöts. 45 (1753). Adlerz MyrLiv 143 (1913; i fråga om myror).
b) till 2 b: i klump. NDA 1876, nr 286, s. 2. Det vore en ny och farlig riksdagspraxis att klumpvis bevilja medel till kaserner. VL 1894, nr 101, s. 3. särsk. i fråga om inköp l. försäljning: tillsammans, i parti, i slump. Dalin (1852). Målningarna på Rosendal .. ha tydligen inköpts tämligen klumpvis. SvSlöjdFT 1913, s. 97.
B (†): KLUMPE-TALS, -VIS, se A.
Spalt K 1390 band 14, 1936