| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLANDERLIG, adj.
(†) som kan klandras; klandervärd; jfr KLANDER 6, KLANDRA 5. Utan ringaste förborgad el(le)r klanderlig afsigt. VDAkt. 1751, nr 220. Rosenstein 2: 24 (1811). — jfr O-KLANDERLIG.
Spalt K 1074 band 14, 1936