Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KERMES kær4mes, sbst.1, r. l. m.; best. -en, i best. anv. dock vanl. utan slutart.
1) (i fackspr.) dels koll., om (de döda o. skrumpna resterna av) de på ekarten Quercus coccifera Lin. uppträdande honorna av sköldlusen Kermes (Lecarium) ilicis Lin. (jämte av dem lagda ägg), av vilka ett rödt färgämne (oäkta koschenill) erhålles, dels ss. namn på denna insektart, dels om själva färgämnet. De Geer PVetA 1744, s. 10. Linderholm 1: 350 (1802). Trådar, färgade med purpur och kermes. Palmblad Palæst. 163 (1823). (Ekenberg o.) Landin (1892).
2) [jfr nylat. chermes minerale] farm. om en glänsande, till färgen röd blandning av svavelantimon o. antimonoxid som i sht förr användes inom medicinen, mineralkermes; eg. o. vanl. i uttr. mineralisk kermes, mineralkermes. Linderholm 1: 352 (1802). (Ekenberg o.) Landin 513 (1892). Lindgren Läkem. (1902). — jfr MINERAL-KERMES.
1) [benämningen är föranledd därav att insekterna på grund av sitt utseende förr ansågos vara bär av det träd varpå de uppträdde] i pl. i koll. anv.: kermes (i bet. 1 i koll. anv.), scharlakansbär. ApotT 1698, s. 9. Auerbach (1909).
2) bot. (bär av) växten Phytolacca decandra Lin., vars bär giva en vacker, röd färg, scharlakansbär; äv. kallad (kallat) äkta kermesbär. Lilja FlOdlVext. 62 (1839). Jönsson Gagnv. 377 (1910). —
-EK. bot. ekarten Quercus coccifera Lin.; jfr SCHARLAKANS-EK. Orrelius 186 (1797). Rebau NatH 2: 86 (1879). —
-KORN. [jfr nylat. grana chermes] i pl. i koll. anv.: kermes (i bet. 1 i koll. anv.). ApotT 1698, s. 30. 3NF 14: 87 (1931). —
-RÖD. som har samma röda färg som kermes (i bet. 1). Berzelius Kemi 2: 541 (1822). Dens. ÅrsbVetA 1840, s. 97. —
-SKÖLDLUS(EN)~02(0). zool. sköldlusen Kermes (Lecarium) ilicis Lin. UB 5: 486 (1874). Stuxberg o. Floderus 1: 466 (1900). —
-TINKTUR. (förr) farm. tinktur beredd av kermes (i bet. 1). ApotT 1698, Reg. Wallerius Hydrol. 100 (1748).
Spalt K 906 band 14, 1935