Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABELJO kab3eljω2 l. 400 (kàb´ljó Dalin), äv. KABILJO kab3iljω2 l. 400 (ka`bbiljo Weste), i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r.; best. -n (Oec. 122 (1730) osv.) ((†) -en SvLitTidn. 1819, sp. 84); pl. (i bet. 1, †) -ar (Nilsson BerFiskBohusl. 1828, s. 6) l. -er (G1R 18: 659 (1547), Möller (1790, 1807)) l. = (Tersmeden Mem. 1: 146 (c. 1780)) l. -s (Tersmeden Mem. 2: 128 (1735)).
Ordformer
(förr ofta skrivet ca-. kab- (cab-) 1573 osv. kabb- (cabb-) 1561—1889. cabeillou 1724. kab(b)el(l)au (-law) 1576—c. 1748. kabelia 1682. kab(b)el(l)iau (-jau, -iaw, -ieau) 1671—1864. kab(b)eljo 1749 osv. kabeliou (-iow, -jou, -jouv) 1637—1868. kab(b)eljå 1747—1886. cabbelo 1579. kab(b)elou 1582—1640. kabbelloffuer, pl. 1579. cabillau 1755—1825. kabiljau 1756—1819. kab(b)iljo c. 1755 osv. kabiljou (-iow) 1640—1857. kabiljå (cabilleau) 1756—1886. cabilou 1831. kablau 1547. kabliau (-aw, -lieau) 1642—1868. kablio 1690—1788. cab(b)liou (-ow) 1645—1667. kabliå 1740. kablou (-ow) 1578—1579. kabbe laan 1557. cabbelion 1723. kab(b)elon(n) 1561—1573. kab- (b)elu(u)nn 1560—1561. kablior 1693. kablore 1578. kallow 1578)
Etymologi
[jfr ä. d. kab(b)elo(w) m. m., d. kabliau, mnt. kabelow m. m., t. kabeljau, eng. cabilliau; av holl. kabeljauw, av mnl. cabeljau m. m.; jfr mnl. o. holl. bakeljauw, kabeljo (i bet. 2), ävensom span. bacallao, port. bacalhão, kabeljo (i bet. 2); förh. mellan formerna holl. bakeljauw o. kabeljauw är oklart]
1) (numera knappast br.) benämning på fisk varav kabeljo (i bet. 2) beredes; särsk. om större exemplar av den vanliga torsken, Gadus callarias Lin., stortorsk; numera bl. i koll. anv. l. ss. ämnesnamn l. om maträtt (jfr 2). G1R 18: 659 (1547). Cabliaw är .. ibland then sundeste Haaff-fisken: Han fåås ey mångestädes frisk här i Swerige, vthan widh Götheborgh. Palmchron SundhSp. 106 (1642). Under det stora sillfisket i Bohuslän hände ej sällan att stimmar af Kabiljå (stor Torsk) jagade delar af någon sillstim upp på land. Nilsson Fauna 4: 541 (1855). Langlet Husm. 50 (1884). 2NF 29: 457 (1919).
2) koll. (jfr 1): fiskvara bestående av fläkt, i kar saltad o. därpå svagt torkad fisk av torsksläktet (nästan bl. långa, sällan torsk l. lubb l. annan torskfisk); äv. ss. maträtt. Kabbe Laan — 4 t(unn)or. TullbSthm 23/5 1557. När .. (stockfisken) är insaltad kallas han Cabeliau. Schultze Fisk. 86 (1778). Den fångade fisken (dvs. långa) beredes vanligen antingen till klippfisk, eller saltas han till kabiljo och saltlånga. Stuxberg Fisk. 393 (1895). Den vara, man efter saltning med efterföljande lufttorkning erhöll, packades till en del i fjärdingar och kallades ”cabiljo”. SkrGbgJub. 19: 290 (1923; i fråga om förh. vid midten av 1800-talet i Bohuslän). Man skiljer .. (numera) på kabeljo och saltlånga; kabeljo går i handeln huvudlös, på saltlångan däremot får huvudet sitta kvar. Därs. 292. — jfr LÅNG-KABELJO.
Ssgr: A: (2) KABELJO-BEREDNING. Ekström AfhFiska 138 (1845). —
(1) -FISKE. (kabeljo- 1756 osv. kabeljos- 1680) (numera knappast br.) Brask Pufendorf Hist. 169 (1680). Palmblad LbGeogr. 137 (1835). Det s. k. kabiljofisket, d. v. s. fisket efter långor och torsk, ansågs vara det mest betydande av de mindre fiskena. SkrGbgJub. 19: 60 (1923; i fråga om förh. på 1700-talet). —
(1) -FÅNGST. (numera knappast br.) = -FISKE. Möller (1790). —
(1) -FÄNGE. (†) = -FISKE. Brask Pufendorf Hist. 173 (1680). —
(1) -HUCKERT, äv. -HUKARE. (förr) vid torskfiske använd huckert. SvMerc. 1: 453 (1756). Fischerström 4: 234 (1795). —
(jfr 2) -LÅNGA. (föga br.) till kabeljo beredd långa. Ekenberg (o. Landin) 280 (1889). SD 1915, nr 304, s. 16. —
(1) -ÖGONKONFEKT. [jfr ä. holl. kabeljauws oogen i motsv. bet.] (†) ett slags konfekt med viss yttre likhet med torskögon. Kablouögon confect — 19 pundh. TullbSthm 2/5 1579.
B (†): KABELJOS-FISKE, se A. —
(jfr 2) -TORSK. till kabeljo beredd torsk. BoupptSthm 18/2 1682.

 

Spalt K 11 band 13, 1935

Webbansvarig