Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JANUARI jan1ɯa4ri, äv. -u-, r. l. m.
den första månaden i året; i skrift ofta (särsk. i anv. a) förkortat till jan.; jfr TORSMÅNAD. En kall, varm januari. Januarius Tords månat, Haffuer xxxj. daghar. Natten haller xvj timar. Daghen viij. Solen gåår vp widh 8. och nedh widh 4. Ps. 1549, Kal s. 1 b. Januarius. Denna månad fortfar djurfång och skytte, samt jagt på spårsnö. Leijonflycht (1827). I januari 1865 dog min svärfar. De Geer Minn. 1: 273 (1892). Nederbördsrikaste månader .. (under 1932) voro i Norrland januari och september. SvDÅb. 1932, s. 202. — särsk.
a) [urspr. gen. av det lat. ordet] med ordningstal (l. adj. sista) ss. attribut betecknande viss dag i månaden. Fredagen den 5 (femte) januari (jan.) 1934. Lunenborg d. 3 Januari 89. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 5 (1689).
b) [urspr. gen. av det lat. ordet] attributivt, i förb. januari månad. I Januari månad hoppas jag kunna vara i Stockholm. Tegnér (WB) 2: 403 (1811).
-KVÄLL. —
-MORGON. —
-MÅNE(N). (i sht i vitter stil) I skuggan av ändlösa förstadsplank hade de växlat frusna kyssar under den isiga januarimånen. Siwertz Varuh. 7 (1926). —
-SOL(EN). (i sht i vitter stil) Januarisolen stod lågt på himlen, dess strålar egde föga värme. Wieselgren ÖBord 154 (1882). —
-VINTER. (i sht i vitter stil) jfr -VÄDER. Midt i hårdaste Januari-vintern. Fryxell Ber. 15: 78. (1848). —
B (†): JANUARII-DAG, se A.
Spalt J 69 band 13, 1934