Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) föra in på ett finurligt o. listigt sätt.
a) på ett listigt l. förstulet sätt, vanl. i strid mot givna föreskrifter, föra l. skaffa in l. placera (ngn l. ngt ngnstädes) utan att detta observeras av den som har uppsikt o. d.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. HH XXI. 1: 198 (1712). Tvåtusen man äro lyckligt inpraktiserade. Fahlcrantz Schiller 97 (1821). Skulle någon af artiklarne i medföljande blad kunna inpraktiseras i Kopparbergs Tidning vore väl. Beskow (1834) i 3SAH XL. 2: 235. De Geer Minn. 1: 139 (1892). särsk. allmännare: (på ett finurligt sätt) införa (ngt i ngt). I buteljen inpraktiserades salpeter, salmiak, alun, glaubersalt, svafvel (osv.). SatHumRyssl. 1: 27 (1900).
b) i fråga om sådant införande av varor i ett land l. i en stad att därigm laga förordningar överträdas: insmuggla (se d. o. 1); numera bl. med närmare anslutning till a. (Tobaken) skulle .. doch, (thetta (dvs. förbudet) oachtat) blifwa .. af en och annan hemligen och förmedelst hwarjehanda vndersleff inpracticerat. Stiernman Com. 2: 708 (1653). Inpractisera oförtulladt och till införsel förbudet gods. SPF 1828, s. 309. Jungberg (1873).
2) refl.: hemligt l. utan tillåtelse smyga sig in l. ”ta sig in” (ngnstädes). OSPT 1687, nr 28, s. 2. I Dannäs, där tjufven .. genom sågadt hol på dörren sig inpracticerade. VDAkt. 1790, nr 524. När .. (pytonormar) lyckats inpraktisera sig .. (i hönshuset), sluka de ofta ett tiotal höns. Kongo 1: 202 (1887). —
-PRATA.
1) (vard., föga br.) gm prat bibringa (ngn en viss uppfattning). Låtandes sigh sådant inprata. Barckhusen Cotossichin 158 (1669).
2) (tillf., †) i uttr. komma inpratandes, komma in under prat. Jag hör hela sällskapet komma inpratandes i full chorus. Kexél 1: 253 (1789).
3) (tillf., vard.) i uttr. vara inpratad, vara van att prata. Han .. var så inpratad att tungan gick af sig själf. Engström Häckl. 170 (1913). —
-PREDIKA. [jfr d. indprædike, t. einpredigen] (†) gm predikan lära l. inskärpa (ngt); äv. allmännare: gm prat bibringa (ngn en viss mening); jfr -PRATA 1. RA I. 1: 342 (1544). SUFinlH 5: 355 (1618).
Spalt I 724 band 12, 1933