Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ILINGS, adv.
Etymologi
[av ett icke anträffat mnt. adv. motsv. mnl. o. holl. ijlings (jfr mnt. ilinge(n), adv.); till mnt. o. mnl. ile, snabbhet, hast (se IL, sbst.1)]
(†) skyndsamt, hastigt. The wordo nu ilingz vthi en hast vpwäckte. Petreius Beskr. 2: 177 (1614). Anm. Ordet förekommer i G1R 9: 160 (1534) äv. ss. adj. i superl. i det adverbiella uttr. det allra ilingste, det allra fortaste, i snabbast möjliga takt; jfr ILIG, adj.2 2 slutet, ävensom ILENDE anm.

 

Spalt I 166 band 12, 1933

Webbansvarig