Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDO i4dω, n.; best. -t (Östergren (1928; angivet ss. sällsynt form)), i best. anv. vanl. utan slutartikel.
benämning på ett artificiellt språk; jfr ILO. 2NF (1909; med hänv. till ilo). Mondo 1912, s. 9. Ido är en modifikation av esperanto. 3NF (1929).
-LITTERATUR. Mondo 1912, s. 10.
Spalt I 95 band 12, 1933