| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYLLNING hyl3niŋ2, förr äv. HYLLING, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3) -ar.
1) (†) till HYLLA, v.1 I: omhuldande, gynnande, huldhet, välvilja; äv.: välvilligt upptagande l. beaktande (av bön). Ekblad 125 (1764). Om ödet hyllning nekar / Åt en bön, olyckligt djerf. Wallin Vitt. 2: 26 (c. 1805). Korinthierne .. behandlade dem (dvs. fångarna) likväl med mycken hyllning och välvilja. Höijer Thukyd. 1: 69 (1831).
2) till HYLLA, v.1 II 4; numera dels i fråga om ä. förh., dels i fråga om nuv. förh. i vissa främmande stater där hyllningen av statens överhuvud bibehållits ss. ceremoni. G1R 5: 6 (1528). Vid .. Ulrika Eleonoras hyllning genom krigsbefälet på återtåget från Fredrikshall. Malmström Hist. 2: 72 (1863). (Till trohet) förband sig vasallen .. genom hyllningen, som gick så till, att han .. lade sina händer mellan länsherrens och aflade trohetsed. LbFolksk. 867 (1892). 3NF (1929). — jfr ARV(S)-, KONUNGA-, VASALL-HYLLNING.
3) till HYLLA, v.1 II 5; äv. konkretare om uttrycket för ngns hyllning. Mottaga folkets hyllning. Folkmassornas jublande hyllning. Han blev föremål för allmän hyllning. Vid hyllningen. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 40 (c. 1600). Swedberg Schibb. 274 (1716). Notställarn bar en nu förgäten sång, / I gulnadt bläck en sirligt skrifven hyllning. Snoilsky 2: 107 (1881). I Viborg .. var de resandes (dvs. Sprengtportens o. hans ressällskaps) vistelse en kedja af lustbarheter och hyllningar. Tegnér Armfelt 1: 22 (1883). I sina yngre dagar hade han egnat sitt hjärtas hyllning åt en hoffröken hos drottning Lovisa Ulrika. Nyblom i 3SAH 5: 207 (1890). Henne bjudes mycken hyllning, därför att hon är skön och högättad. Lagerlöf Troll 2: 245 (1921). Att eders majestät må tillåta mig att vid tronens fot nedlägga en ödmjuk hyllning från kongressens medlemmar. SvD(A) 1924, nr 180, s. 11. — jfr AVSKEDS-, BLOMSTER-, FOLK-, SÅNGAR-HYLLNING m. fl.
-AKT.
1) (förr) till 2; äv. konkret, om aktstycke varmed ngn hyllas ss. regent o. d. Nordberg C12 1: 38 (1740). Hagström Herdam. 1: 292 (1897).
2) (tillf.) till 3. Ingen (annan än Tegnér kunde) med upprigtigare och ödmjukare sinne utföra denna hyllningsakt. Ljunggren SmSkr. 3: 111 (1881; i fråga om Oehlenschlägers lagerkransning). —
(2, 3) -ARTIKEL. särsk. (†) till 2; jfr ARTIKEL II b. Like som med hertig Erichs och hertig Johans hyldnings articler ord frå ord förmelt är. RA I. 1: 386 (1544). —
(2, 3) -BREV. särsk. (förr) till 2; jfr BREV 2. Serenius A 3 a (1734). LMil. 1: Föret. 2 (1762). (År) 1389 .. mottog (drottning Margareta) det vigtiga Kalmars hyllningsbref. OSRydberg i 2VittAH XXXI. 1: 29 (1883, 1886). —
(2) -ED. (förr) tro- o. huldhetsed. Serenius (1734; under fealty). Han (dvs. K. XII) mottog ständernas hyllningsed utan att själf aflägga någon konungaed. LfF 1910, s. 36. —
-FEST.
2) till 3. Under en animerad stämning fortsattes den angenäma hyllningsfesten (för N. N.) ännu flera timmar. SD 1893, nr 27, s. 4. —
(3) -GÄRD. (i högre stil) PoetK 1822, s. 12. En ädel hyllningsgärd åt ungdomen och skönheten. Hwasser VSkr. 1: 38 (1852). —
(2) -PREDIKAN. (förr) predikan hållen i samband med regents hyllning. DA 1771, nr 71, s. 3. Heinrich (1814). —
(3) -ROP. Folkskarornas hyllningsrop: Hosianna, Davids son! Rogberg Pred. 1: 21 (1825). Böök ResSv. 178 (1924). —
(3) -SKRIFT. skrift vari l. varigm ngn hyllas; numera vanl.: skrift som ngn får mottaga ss. hyllning (på bemärkelsedag), festskrift. Serenius (1741). På sin 50-årsdag .. fick .. (N. N.) mottaga en storartad hyllningsskrift. 2NF 38: 1369 (1926). —
(2) -STEN. (förr) sten på vilken regenten hyllades. Thomée IllSv. 113 (1866). 2NF 25: 1169 (1917). —
Spalt H 1633 band 12, 1932