Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSHÅLLERSKA 3s~hol2erska, vard. äv. 3s~ol2erska, bygdemålsfärgat i vissa trakter äv. 0400, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(hu(u)s- 1572 osv. huss- c. 16351639)
Etymologi
[jfr d. husholderske; avledn. av HUSHÅLLA o. HUSHÅLLARE]
1) (†) kvinna som i egenskap av husmoder förestår ett hushåll, husmoder (se d. o. 1); äv.: kvinna med stor förmåga o. lust att förestå ett hushåll. PJGothus Böön. d 6 a (1572). Hustrur (skola) wara hwshållerskor, låta sigh gerna finna hemma j huset, och lära thet wäl förestå. TJohannis Fästn. Cc 8 a (1604). Någre Nunnor .. giffte .. sigh och blefwo hederlige Danneqwinnor och Huushollerskor. Schroderus Os. III. 1: 58 (1635). Atterbom Bref 174 (1825).
2) kvinna som under husmodern l. i husmoders ställe har sig anförtrott överinseendet o. skötseln av ett hushåll. VRP 20/3 1719. Vi .. höllo eget hushåll, som sköttes af Gustaf Rudolfs gamla hushållerska. De Geer Minn. 1: 73 (1892).
3) (numera föga br.) kvinna betraktad från synpunkten av hennes förmåga l. lust att spara o. undvika onödiga utgifter; särsk. pregnant: sparsam kvinna; jfr HUSHÅLLA 5 slutet. Chronander Bel. G 4 b (1649). Fru värdinnan var stark hushållerska. Adlerbeth HorSat. 81 (1814). Dalin (1852). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.).
Ssgr (till 2): HUSHÅLLERSKE-PLATS.

 

Spalt H 1504 band 11, 1932

Webbansvarig