Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOVBESLAG hω3v~besla2g, n.; best. -et; pl. =.
(i sht i fackspr.)
1) handlingen att sko en häst, påsättning av hästsko, skoning. Bendz Hofbesl. 46 (1866). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 87 (1879). Lärare i veterinärlära och hofbeslag. SFS 1905, nr 62, s. 14. Verktyg för hovbeslag. Schmidt HbVeterFält 64 (1920).
2) konkret: hästsko (med därtill hörande söm), beslag (se d. o. I 1 b α α’). Billing Hipp. 237 (1836). Ett illa pålagdt hofbeslag kan lätt förderfva foten. ArbB 301 (1887). Klinckowström BlVulk. 2: 53 (1911).
-LÄRA, r. l. f. Billing Hipp. 236 (1836). Hofbeslagsläran omfattar allt som rör åstadkommandet af .. skydd för hästens hofvar. Bergman Hofbesl. 1 (1905). —
-SKOLA, r. l. f. hovslagarskola. NF 1: 527 (1875). I Sverige inrättades den första hofbeslagsskolan 1864 vid Alnarps landtbruksinstitut. 2NF 11: 904 (1909). FinlStatskal. 1930, s. 310. —
-SMEDJA. hovslagarsmedja; i sht benämning på dylik smedja (för undervisning) vid veterinärhögskola, landtbruksinstitut o. d. SFS 1867, nr 35, s. 16. Till en hofbeslagssmedja höra ett skostall, där skoningen utföres, och en fri plats för mönstring af hästar. Bergman Hofbesl. 84 (1905). SFS 1918, s. 773. —
-SOLDAT. (numera mindre br.) mil. jfr -BESTÄLLNINGSMAN. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 30. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 167 (1879). —
Spalt H 1290 band 11, 1932