Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HORMON hormå4n l. -ω4n, n.; best. -et; pl. -er, äv. = (NordT 1923, s. 585, SvD(A) 1926, nr 273, s. 9).
fysiol. kemiskt retningsämne (avsöndrat gm inre sekretion) inom människo- l. djurkropp; äv. bot. om liknande ämne hos växt. 2NF 18: 737 (1912). I alldeles särskild grad betydelsefulla (för organismen) äro de ämnen (s. k. hormoner), som tillföras blodet från vissa körtlar. Wigert PsykSj. 1: 22 (1924). 3NF (1928). — jfr SEXUAL-, VÄXT-HORMON.
Spalt H 1218 band 11, 1932