Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMGIFT hem3~jif2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) eg.: vad som gives med ngn hemifrån; egendom (i jord l. hus l. pängar l. lösören o. d.) som ngn (urspr. endast av fader l. moder, i fråga om kvinna äv. av broder, sedermera äv. av annan släkting l. av oskyld) erhåller ss. ekonomisk utrustning, då han l. hon ingår äktenskap l. lämnar hemmet (för att bilda självständig ekonomisk existens); äv. (i sht förr; jfr HEMFÖLJD anm.) jur. om hemföljd i bet. av förskott å arv med eventuell återbäringsskyldighet; i fråga om nutida förh. nästan bl. om ekonomisk utrustning åt kvinna som ingår äktenskap resp. övergående dels i bet.: egendom som kvinna medför i äktenskapet, dels (i sht i kvinnospr., mindre br.) i bet.: utstyrsel (i linne, klänningar o. d.); jfr BRUD-SKATT, HEMFÖLJD, HEM-GÄV, MEDGIFT, OMYND, URGÄV. Helbroder var enligt Östgötalagen efter faders död skyldig att förse syster med hemgift (”omynd”). En flicka med stor, rik hemgift. Gifta sig med en kvinna för hemgiftens skull. För:ne H(ustr)v Marine hade sampt (dvs. jämte) sin frije Bryllopz kost fåth sin heemgifft. SthmTb. 7/7 1574. Ehr hemgifft är trytwsend Rijgzdaler. Chronander Bel. G 7 b (1649). Qvinna, som blifvit berättigad till en af de två hemgifter, hvilka årligen af Sällskapet (dvs. Patriotiska sällskapet) utdelas. PT 1904, nr 7 A, s. 1. Jfr Kock Hemf. 4 ff. (1926).
2) [efter motsv. anv. av kyrkolat. dos; jfr Kock Hemf. 120 (1926)] (i fråga om katolska förh., numera föga br.) om inträdesavgift i kloster l. donation till upprättande av en kyrklig stiftelse (kyrka, altare, prebende). Corylander LundDomk. 23 (c. 1754). Dalin (1852).
-RIK. (hemgift- 1810—1846. hemgifts- 1898) (i skriftspr., föga br.) som medför(t) en rik hemgift. Phosph. 1810, s. 204. GHT 1898, nr 20 B, s. 1. —
Spalt H 744 band 11, 1930