Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELENIN he1leni4n l. hel1-, n.; best. -et; förr äv. HELEN, n.?
Ordformer
(helen 1827—1840. helenin 1849 osv.)
Etymologi
[jfr eng. helenin; bildat till växtnamnet lat. helenium, gr. ἑλένιον (se ELINS-)]
kem. benämning på ett i ålandsrot (Inula helenium Lin.) förekommande, kristalliserande ämne, ålandsrotkamfer. Berzelius Kemi 4: 433 (1827). VaruförtTulltaxa 1: 64 (1912).

 

Spalt H 669 band 11, 1930

Webbansvarig