Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HANDSKMAKARE han3sk~ma2kare, i mycket vårdat språk äv. han3dsk~, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
person som yrkesmässigt tillvärkar handskar (se HANDSKE 1). BoupptSthm 4/2 1663. Vanligen är det små handtverk, som aldrig bildat verkliga skrån, som hemfalla åt förlagssystemet: nålmakare, .. handskmakare m. fl. EkonS 2: 290 (1897).
-BOD. (numera knappast br.) jfr BOD, sbst.1 1 a o. 3. BoupptSthm 3/10 1679. SvTyHlex. (1851, 1872). —
-HANDTVÄRK~02 l. ~20. (numera föga br.) jfr HANDTVÄRK 1. Dahlberg Lefn. 37 (c. 1755; uppl. 1911). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-SÖM, r. l. m. visst slags vid hopsyning av handskar använd söm; nästan bl. med., om liknande söm begagnad vid hopsyning efter obduktioner o., i sht förr, vid kirurgiska operationer. Handskmakarsöm .. består deri, att hela sömmen anlägges med samma tråd, hvilken skrufformigt går genom båda sårläpparne. Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1870). —
-YRKE(T). —
1) handskmakarens konst l. yrke. (Han) förbödz aldeles at bruka (dvs. idka) hanskmakerij. Murenius AV 129 (1646). UB 6: 534 (1874).
2) (mindre br.) anläggning (värkstad) för tillvärkning av handskar, handskfabrik; firma som utför handskmakararbeten. Franskt Hanskmakerie. PH 6: 3943 (1756).
Spalt H 397 band 11, 1930