Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖFTBEN höf3t~be2n, n.; best. -et; pl. =.
anat. hos människan o. hos djur med överensstämmande skelettbildning: vartdera av de båda i bäckengördeln ingående, symmetriska ben som baktill leda mot korsbenet o. framtill mötas i blygdbensfogen; äv. om vartdera av de båda i dessa ben ingående tarmbenen. Spegel (1712). Hoorn Siphra 3 (1715). Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Lilljeborg Däggdj. 66 (1870). Bäckenets sidoväggar bildas af de två höftbenen eller tarmbenen. Wretlind Läk. 2: 25 (1894). Höftbenet .. är ett platt ben med en öfre och en undre konvex rand. Müller LbAnat. 43 (1905).
-HÅL. om vartdera av de båda hål som bildas av de i höftbenen ingående sittbenen o. blygdbenen. Björkegren (1786; under ovalaire). Müller LbAnat. 43 (1905). —
-TAGG. om vardera av de båda avtrubbade spetsar som bilda höftbenskammarnas avslutning framåt. Wretlind Läk. 2: 25 (1894).
Spalt H 2234 band 12, 1932