Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROSGRÄNG grogräŋ4 l. grå-, n.; best. -et; i fråga om äldre förh. vanl. GROVGRÖN grω3v~ grø2n, n.; best. -et; förr äv. (ss. substantiverat adj. i n. sg.) GROVGRÖNT.
Ordformer
(grosgrain 1815 osv. grofgrain 1669. groffgräijn 1680 (: groffgräijns Kiortel). grofgam 1660 (: grofgams kassiacka). grob- 1636. grof- 1589—1718. groff- 1591—1687. grof(f)t- 1633—1644 (: grofftgröns Kassiaka). gråff- 1638 (: gråffgröns klädningh)—1687. -grön 1591—1718. -grun 1637. -grijn 1646. -grön(d)t 1589—1668)
Etymologi
[av fr. grosgrain, av gros, stor, grov (se GROSCHEN o. GROSS, sbst.2), o. grain, korn (se GRAN, sbst.2), eg.: ngt grovkornigt (jfr eng. grogram, se GROGG). De äldre formerna komma, liksom d. grovgrøn, av (m)nt. grofgrön resp. ä. t. grobgrün (-grein). Ordet har i ä. tid anslutit sig till GRÖN, adj.; jfr det likartade förh. i mnt. o. ä. t.]
1) (förr) visst slags grovtrådigt tyg av ylle, siden l. hår. Stiernman Com. 1: 354 (1589). Turkiskt grofgrönt till uppslag (på kapporna) för sacellanis är nog. KyrkohÅ 1914, s. 202 (1643). Risingh Kiöph. 91 (1669). — jfr HALVSIDEN-, SIDEN-GROSGRÄNG.
2) garv. skinn med grovkornig schagrinering. Hirsch LbGarfv. 269 (1898).
Ssgr (till 1, förr): A: GROSGRÄNG- l. GROVGRÖN-KJORTEL, se B.
B: GROSGRÄNGS- l. GROVGRÖNS-BYXA. BoupptSthm 20/4 1650. Därs. 26/6 1678. —
-FÖRKLÄDE~020 l. ~200. BoupptSthm 7/2 1668. —
-KAPPA. 2Saml. 39: 58 (1644). —
-KASACK. ”kasack” av grosgräng. BoupptSthm 10/6 1650. Därs. 1/10 1669. —
-KJORTEL. (-grön- 1594. -gröns- 1668 osv.) BtSödKultH 12: 34 (1594). —
-KLÄNNING. BtÅboH I. 13: 290 (1638).

 

Spalt G 966 band 10, 1929

Webbansvarig