Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖPA grø3pa2, v.1 -er, -te, -t, -t; äv. (numera knappast br.) -ade (pr. -er Dahlstierna (SVS) 123 (1697) osv.; -ar Cellarius 175 (1729). ipf. -te Sahlstedt (1773) osv.; -ade Suneson GGrund 14 (1926: gröpade sig ned)). vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br. utom ss. senare led i ssgr).
Etymologi
[fsv. gröpa, motsv. ä. d. grøbe, nor. dial. grøypa, äv.: falsa, isl. greypa, infälla, mnt. gropen, urholka; av en stam graṷp-, som äv. föreligger i bl. a. sv. dial. (Finl.) gröypo(gär), full med små gropar, nor. dial. graup, f., skåra, (bäck)fåra, o. sannol. i fsv. gröp, f. (l. m.?), grop; graṷp- står i avljudsförh. till stammen grŭp- i nor. dial. grŏpa, urholka (jfr GRÖPPA), o. utgör en sidoform till stammen i GROP]
(numera mindre br.) gräva, göra fördjupning (i ngt); gräva ut; med obj. betecknande den gm grävningen uppkommande urholkningen; stundom: urholka (ngt); förr äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.: fåra, ävensom: gräva. OPetri 1: 145 (1526). Den eena (herden) Feelan gröper. Dahlstierna (SVS) 123 (1697). Vid sin gröpta kind och vid sit hvita hår / Svär (han). Kellgren 2: 218 (c. 1790). (Jag äter på) arabiskt sätt .. och gröper med tummen, pek- och storfingret ini maten. Wallin Bref 53 (1844; möjl. särsk. förb.). Isen hade med hjälp av små rullstenar gröpt djupa hålor i berget. Östergren (1926). jfr IN-, UR-, UT-GRÖPNING. — särsk. (†) refl., övergående i bet.: välva sig, runda sig. Sig i vida hvalf det klara fästet gröper. Celsius GVasa 70 (1774).
Särsk. förb.: GRÖPA SIG NED10 0 4. (föga br.) gräva sig ned. Varje våg gröpade sig ned till botten. Suneson GGrund 14 (1926). —
GRÖPA UR10 4. göra fördjupning i, urholka; gräva ur. WoJ (1891). Sedan han gröpt ur en stack som ett örnbo, bredde han öfver sig en annan såte. Strindberg HMin. 2: 103 (1905). jfr URGRÖPA. —
GRÖPA UT10 4. [y. fsv. gröpa ut] (numera mindre br.) gräva ut. Spegel 160 (1712). Hafwet har .. grafwit och gröpt ut dälder. Swedenborg RebNat. 1: 21 (1719). Östergren (1926). jfr UTGRÖPA.
Ssgr: A: GRÖP-JÄRN. (gröp- 1637—1700. gröpe- 1538—1672) [fsv. gröpejärn, sv. dial. (Finl.) gröpjärn; jfr nor. dial. grøypejarn, järn varmed falsar göras, isl. greypijárn, mnt. gropisern] (numera nästan bl. i Finl.) till urholkning av trä avsett järnvärktyg (med rundad ägg), skedjärn. VarRerV 39 (1538). Hamb. (1700). —
-YXA, r. l. f. [sv. dial. (Blekinge) gröpyxa] (numera knappast br.) till urholkning av trä avsedd yxa med böjd ägg, skålyxa, skarvyxa. BoupptSthm 25/4 1646. Cannelin (1921).
B (†): GRÖPE-JÄRN, se A.

 

Spalt G 1225 band 10, 1929

Webbansvarig