Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GISS jis4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
mus. den med ett halvt tonsteg höjda tonen g; nottecknet för denna ton. Londée Kellner 8 (1739). 2NF (1908). jfr DUBBEL-GISS. — särsk. i uttr. giss dur, giss moll (äv. skrivet giss-dur, giss-moll, stundom uttalat 3~2 l. 4~1), om durtonart resp. molltonart som har giss till grundton. Envallsson MusLex. (1802). PT 1912, nr 61 A, s. 3.
Spalt G 429 band 10, 1928