Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GILJOTIN gil1joti4n l. -å- l. -ω-, r. (m. Lindfors (1815), Björkman (1889); f. WoJ (1891)); best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
1) apparat för avrättning medelst halshuggning, fallbila. Gjörwell Schirach 31 (1794). Franska Revolutionen hade .. utbrustit, för att .. bereda frihet och jemlikhet medelst Guillotinen. Hammarsköld SvVitt. 2: 154 (1819). SvD(L) 1906, nr 94, s. 3.
2) tekn. i överförd anv., om maskin som till utseende l. värkningssätt erinrar om en giljotin (i bet. 1). TT 1895, K. s. 21 (om apparat för kapning av ved).
(jfr 2) -MASKIN. tekn. Bomullen (skäres) i ”giljotinmaskin” till längder om 50—60 mm. 2UB 7: 415 (1903).
Spalt G 397 band 10, 1928