Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENTIANA gän1tsia3na2 l. jän1-, äv. -ti-, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf.) -or; äv. (numera knappast br.) GENTIAN gän1tsia4n l. jän1– l. -ti- (gentia´n (l. jäntsian) Weste; jänntsián Dalin), r. l. f. (m. Meurman (1846)); best. -en; pl. -er.
i sht bot. o. farm. (ört av) släktet Gentiana Lin.; särsk. om vissa arter (i sht Gentiana lutea Lin.) som lämna den beska drogen gentianarot varav åtskilliga, i sht vid magåkommor använda läkemedel framställas; äv. ss. benämning på nämnda drog, i sht i ssgr som beteckna av densamma framställda läkemedel; jfr BAGGSÖTA, ENTIAN. BOlavi 63 a, 110 a (1578). Palmcron SundhSp. B 2 b (1642). Gentianans bäska rot. Strindberg Hafsb. 157 (1890).
B: GENTIANA-ART. bot. —
-BITTER, r. (gentian- 1882—1908. gentiana- 1839 osv.) kem. benämning på ett i alla gentianaarter förekommande bitterämne (en glykosid) som utgör den värksamma beståndsdelen i drogen gentianarot. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 526. TT 1899, K. s. 31. 2NF 9: 942 (1908). —
-ROT. (gentian- 1803—1859. gentiana- 1578 osv.) i sht farm. BOlavi 109 a (1578). SFS 1922, s. 493. —
Spalt G 316 band 10, 1928