Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
1) avgift l. betalning l. kostnad(er) för transport av gods, forslingsavgift, befordringsavgift, transportkostnad(er); numera nästan bl. i fråga om forsling med fartyg l. järnväg, förr äv. om avgift för personbefordran, passageraravgift. Betala, erlägga (så och så mycket) i frakt (för ngt). Frakten gick till 10: 25. Höga, dyra frakter. Stigande, fallande frakter. Till vanlig, lägsta, billigaste frakt. Frakt och omkostnader. Frakten betald, betalas vid framkomsten (anteckningar å fraktsedel). Skeparen aff Danske (dvs. Danzig) skal haffva fractena for thet godz han hijt förde. OPetri Tb. 14 (1524). Om Frackt för Boskap. Sjöl. 1667, Skipl. 13. Frachten är .. för en Persohn med Wåtsäck och Sadel .. 2 R:dr. FörordnPostväs. 231 (1685). De allt starkare anspråken på billigare frakter å redan bygda järnvägar. Forssell Stud. 2: 189 (1888). Frakten (för transport med fartyg) beräknas i allmänhet för resa, sällan per månad. Lang FinlSjör. 1: 366 (1890). — i numera obr. uttr. Ther till så skole the och forplictige wara, på theris egin vmkost och fracht årligen att latha skipe wårtt skatte Järn. GR 14: 39 (1542). särsk. i uttr. franko frakt, fraktfritt; se FRANKO I 2 slutet. — jfr BET-, BRUTTO-, FARTYGS-, JÄRNVÄGS-, KOL-, NETTO-, PLANK-, ÅNGBÅTS-FRAKT m. fl.
2) (i sht i fackspr.) forsling l. befordran l. transport l. fraktning av gods l. varor, godsbefordran, godstransport; färd för transport av gods l. varor, fraktfart; nästan bl. i fråga om transport medelst fartyg l. järnväg o. företrädesvis i fråga om det förra. Söka, erhålla frakt, få goda frakter. GR 6: 242 (1529). De 2:ne termometrar, som .. under frakten sönderbräcktes. VLArk. 1804, Invent. G I 1. Tillgången på hemgående frakter har under året varit betydligt bättre än föregående år. PT 1910, nr 112 A, s. 3. — jfr HEM-, IN-, JÄRN-, KOL-, SJÖ-, UT-, VARU-, ÅTER-FRAKT m. fl. — särsk.
a) (i fackspr., numera mindre br.) i uttr. gå för l. i l. på frakt, förr äv. löpa l. segla på frakt o. d., om fartyg (l. fartygsbefälhavare): föra fraktgods, gå i fraktfart. Mann .. (kunde) late szamme Schipp löpe på fracht, och förtiene någett. GR 16: 575 (1544). Segla på frakt med sina skutor. HSH 6: 86 (1658). Gå för Frakt. Röding SD (1798). Gå i frakt hela sommaren. Meurman (1846). Lang FinlSjör. 1: 5 (1890).
b) (i fackspr.) i uttr. sluta frakt, sluta avtal om befraktning. Törngrenska målet 206 (1801). All handel afstadnade så, att .. inga frakter kunde slutas. Crusenstolpe Mor. 3: 187 (1841).
3) (i fackspr.) last, laddning, fraktat gods, fraktade varor; numera nästan bl. om skeppslast. Ha l. intaga full frakt. Gå utan frakt. Frakten bestod av timmer. Lossa frakten. BtFinlH 3: 97 (1539; om skeppslast). Införskrifva en fragt talg per anno. Ridderstad Samv. 1: 35 (1851). Total förlust af frakt anses ega rum, då hela frakten gått förlorad. Sjöl. 1864, § 245. Östergren (1921).
(3) -AVSÄNDARE~0200. —
(1, 2) -AVTAL~02 l. ~20. avtal om befraktning, fraktslut; befraktnings- l. lastningskontrakt. Sjöl. 1864, § 116. Björling Civilr. 150 (1907). —
(2, 3) -BREV. (frakt- 1636 osv. frakte- 1667) fraktsedel; konossement; certeparti. OrdnKiöpmSkipp. 1636, § 21. Frackt-bref til siös. Möller 1: 289 (1745). Åstrand (1855; med hänv. till certeparti). —
(1) -DEBITERA, -ing. debitera (så l. så stor) frakt för (ngt). SFS 1880, nr 38, s. 6. Fraktdebitering efter .. vikt. JernkA 1908, s. 383. —
(3) -EMOTTAGARE~00200 l. -MOTTAGARE~0200. —
(1, 2) -FART. segling som avser fraktande av gods o. varor; särsk. om dylik segling som sker för annan person än fartygets redare; jfr -HANDEL. Idka fraktfart. Gå i fraktfart. Insätta (ett fartyg) i fraktfart. In- och utrikes fraktfart. VetAH 1768, s. 294. SFS 1905, nr 19, s. 1. —
(1) -FRI. fri från frakt(avgift); förr äv. i fråga om passagerarbefordran: fri från avgift, som ej erlägger ngn avgift. Varan sändes fraktfritt till köparen (dvs. frakten betalas av säljaren). Af herr handelsmannen Degerman blef (mig) lemnat tilstånd, at med des fartyg gå fracktfri på Carlshamn. Dahlberg Lefn. 119 (c. 1755; uppl. 1911). Fraktfri befordran å statens jernvägar. TT 1872, s. 108. —
(1) -FRIHET—0~2, äv. ~20. —
(3) -FÖRARE. jur. jfr BORTFRAKTARE. Fraktförare (är) den, som genom ett arbetsbeting åtager sig en saks transport och vård. Hammarskjöld Fraktaft. 3 (1886). —
(1) -FÖRSKOTT~02, äv. ~20. förskott å avtalad frakt för medelst fartyg transporterat gods. AB 1869, nr 127, s. 2. SFS 1891, nr 35, s. 70. —
-GODS, se d. o. —
(1, 2) -HANDEL. (föga br.) rederirörelse som avser att mot betalning befordra varor för andras räkning; jfr -FART. SP 1778, s. 66. Odhner i 3SAH 6: 171 (1891). —
(2) -HERRE. (†) (Det skall utses) fraktherrar, som tilsee skola at fracthen först biwdhes borgare om the skep haffua för än någit fremande skip fraktas. GR 6: 242 (1529). —
(2) -KAMMARE. (förr) i Stockholm: institution (kontor) som hade till uppgift att övervaka o. bestämma om befraktningsförhållanden o. d. samt andra frågor som rörde handel o. sjöfart. Bergius Förråd 99 (i handl. fr. c. 1592). Alle Skeppare och Köpmen skola wara förplichtade at vpkomma på Frachtkammaren, och ther effter Ordinantien om theras Fracht contrahera. SthmStadsord. 1: 58 (1637). Sthm 1: 127 (1897). —
-LISTA.
1) till 1, 2: förteckning å laster för vilka fartyg sökas.
2) till 3: förteckning (lista) å gods som befordras med fartyg l. på järnväg; jfr -BOK. SFS 1835, nr 22, s. 1 (i fråga om fartyg). (Diligensernas) frakt- eller personlistor. Därs. 1892, nr 62, s. 80. —
(1, 2) -MARKNAD. (ställning i fråga om) utbud o. efterfrågan å frakter. Fraktmarknaden har åter blivit stramare. AB 1865, nr 258, s. 4. Fraktmarknaden är underkastad samma lagar som handeln. TSjöv. 1905, s. 199. —
(1, 2) -PÄNNINGAR, pl. (frakt- 1551 osv. frakte- 1641—1663. frakts- 1801)
1) (numera knappast br.) transportavgift, befordringsavgift, frakt(avgift), fraktkostnad. GR 22: 393 (1551). Björkman (1889).
2) (förr) kam. benämning på en utskyld som erlades ss. ersättning för transporten till uppsamlingsstället av vissa in natura utgående skatter. Thulin Mant. 1: 96 (i handl. fr. 1607). Bonsdorff Kam. 540 (1833). —
(1) -SATS. för visst slag l. viss mängd gods bestämd avgift för transport å fartyg l. järnväg; jfr -TAXA. Den för allmänt fraktgods uti hvarje jernvägs taxa bestämda högsta fraktsats. SFS 1869, nr 64, s. 7. —
(2, 3) -SEDEL. (frakt- 1699 osv. frakte- 1689) handling som utställes av den som sänder gods till lands l. sjöss för att tjäna som ledning vid transporten (innehållande uppgift om godsets beskaffenhet o. vikt, mottagare, befordringssätt, fraktavgifter m. m.); numera i sht i fråga om befordran med järnväg; jfr -BREV samt FOR-SEDEL, KONOSSEMENT. ÅgerupArk. Brev 16/10 1689 (i fråga om transport med fartyg). SFS 1897, nr 102, s. 26. jfr FRAKTGODS-, ILGODS-, JÄRNVÄGS-, ÅNGBÅTS-FRAKTSEDEL m. fl. särsk. järnv. i inskränktare anv., om den del av fraktsedel som åtföljer godset. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. 96 (1915). —
-SKEPP. (numera föga br.) = -FARTYG. OxBr. 3: 179 (1629). Lundell (1893; anfört från finl. förf.). —
(1, 2) -SLUT. fraktavtal i fråga om transport med fartyg; äv. konkret, om den däröver upprättade skriftliga handlingen, befraktningskontrakt, lastningskontrakt, certeparti. ReglCoopvSkeppare 30/3 1748, s. B 1 a. Fraktslut kan omfatta antingen helt fartyg eller någon del deraf, eller ock styckegods eller varor till visst belopp. SjölFinl. 1873, § 80. 2NF 8: 1050 (1908). —
(3) -STYRMAN~02 l. ~20. om den bland underbefälet på ett fartyg som ombesörjer varutransporten, mottager o. förtecknar godset o. ansvarar för stuvningen av ombord lämnade effekter. Tholander Ordl. (c. 1870). Bæckström Sjökr. 1: 72 (1887). —
(2, 3) -VAGN. (numera föga br.) lastvagn, transportvagn, forvagn. KKD 2: 3 (1703). Odhner G3 1: 421 (1885). —
C (†): FRAKTS-PÄNNINGAR, se A.
Spalt F 1279 band 8, 1925